Med anledning av den artikel som publicerades i Corren den 20 mars där Ann-Cathrine Hjerdt beskrev vikten av att stötta de individer som väljer att lämna ett kriminellt gäng/nätverk så vill jag förtydliga behovet av en fungerande avhopparverksamhet i Linköping.

Efter att ha jobbat ett antal år i Linköping med att hjälpa individer som väljer att lämna ett kriminellt gäng och ett kriminellt liv så ser jag ett stort behov av en verksamhet liknande Passus i Stockholm. Fram tills nu har vi lyckats hjälpa ett par individer som valt att bryta sin kriminella livsstil och lämna det kriminella gäng/nätverk som de tidigare har tillhört.

Det är ett omfattande arbete att stötta en individ som väljer att lämna ett kriminellt gäng/nätverk och att bryta en livsstil och trygghet som byggts upp under lång tid. Dessa individer har ett stort myndighetsförakt, och lever i ett utanförskap. De har ett stort behov av stöttning och coachning. De behöver bygga upp ett helt nytt socialt nätverk och få tillbaka tilltron till samhället.

I och med att rekryteringen och aktiviteten hos de kriminella gängen/nätverken har ökat så har även behovet av insatser ökat. Om vi inte ger de individer som vill bryta en möjlighet att göra detta på grund av att vi saknar resurser så kommer detta att slå tillbaka på samhället, och inte bara i rena ekonomiska kostnader utan det drabbar brottsoffer, anhöriga och näringsidkare. Men om vi nu tar i beaktande att en aktiv gängkriminell person enligt nationalekonomen Ingvar Nilssons beräkningar kostar samhället ca 23 miljoner kronor under 15 år (bortsett från samhällets alla systemkostnader för skydd) så borde det finnas ett intresse att sätta in rätt insatser i ett tidigt skede.

Jag har redan sedan långt tillbaka skapat ett samarbete med bland annat polisen, kriminalvården och socialtjänsten så mycket av förarbetet är redan klart. Nu gäller det att agera och samverka och ge dessa individer det stöd som de behöver.