Människorättskämpen Maryam al-Khawaja blev i helgen tilldelad Nordstedts Stieg Larsson-pris för sitt ihärdiga arbete för demokrati och mänskliga rättigheter i sitt hemland Bahrain. I Bahrain pågår det fortfarande uppror och demonstrationer mot den sittande regimen sedan snart två år tillbaka. Regimen har svarat med fängelsestraff och våld mot dem som sätter sig upp mot den. De första protesterna blev våldsamt nedslagna med hjälp av militär framförallt från grannlandet Saudiarabien. Regimen har även systematiskt förföljt demonstranter på facebook och andra sociala medier för att kväsa upproren.

Bahrain, såväl som Saudiarabien, har i åratal varit köpare av svensk krigsmateriel. Dessa länder klassas som diktaturer båda två. Hur kommer det sig att de, trots svenska riktlinjer om hänsyn till mänskliga rättigheter, får fortsätta köpa krigsmateriel?

Det finns en otäck, rent hycklande, sida i den svenska politiken. När det kommer fram att Ryssland exporterar vapen till regimen i Syrien riktas det rätteligen kritik mot detta från olika håll i Sverige. Visst pågår det ett krig i Syrien för tillfället. Men varför gör Sverige skillnad på demokratirörelser i olika länder? För det är vad man gör. Sverige har stöttat, och stöttar, många förtryckande regimer genom krigsmaterielexport. Tunisien, Egypten, Bahrain, Saudiarabien och Oman för att nämna några. Länder som alla på olika sätt blev påverkade av den arabiska våren. Gemensamt för länderna var att regimerna inte ville ge ifrån sig makten, och i många fall ledde det till mord och godtyckliga fängelsestraff. Vissa uppror var framgångsrika och lyckades störta den sittande regimen, som i Egypten och Tunisien. Applåder från regering och riksdag. Medan andra uppror aldrig tog fart, utan blev bemötta med militär- och polismakt, undantagslagar och godtyckliga arresteringar. Som i Saudiarabien, Bahrain och Oman. Men missnöjet och förtrycket pågår än. Och svensk krigsmateriel fortsätter att rulla in till dessa länder. Skulle regeringen vända kappan efter vinden om Bahrains eller Saudiarabiens kungahus förlorade makten? Applådera demokratins intåg i samma stund som man börjar leta nya köpare av det svenska stålet?

Att sälja krigsmateriel till diktaturer som flera gånger har vänt vapen mot den egna befolkningen, eller civila i grannländer, kan inte ses som moraliskt riktigt. Genom krigsmaterielexport till ett land som Bahrain, där demokratirörelsen lever, visar Sverige upp ett prov på hyckleri av sällan skådat slag. Hur vore det att stötta Maryam al-Khawaja i hennes kamp för demokrati i stället för regimen som förhindrar henne?

Det gör vi.