Snacket som går i Bryssel är att Sverige numera sitter tyst under mötena. Det kan bero på att Miljöpartiet ingår i regeringen, men troligtvis mest på att Sverige har varit utan en handelsminister i ett helt år. Sverige har stått vid sidan av förhandlingarna om världens största handelsavtal, det mellan EU och USA. Det har inte bara skadat Sveriges anseende i EU, utan även svenska intressen.

Sverige är beroende av frihandel. Mer än hälften av det vi producerar går på export, samtidigt som hälften av allt vi konsumerar importeras från andra länder. Vi behöver alltså fler frihandelsavtal, fler rivna murar och färre krångliga regler som stoppar tillväxt och jobb. Det är med frihandel som Sverige har blivit ett rikt land. Men detta har Löfvens regering inte prioriterat.

När frihandelsförhandlingarna mellan USA och Europa inleddes 2013, tillhörde Sverige, då under alliansregering, de varmaste förespråkarna för att få ett sådant avtal på plats. Ett tydligt kvitto på vårt engagemang är utnämningen av Cecilia Malmström till den tunga posten som EU:s handelskommissionär. Men nu står Sveriges gamla frihandelsallierade, Storbritannien, Nederländerna och Danmark ensamma i EU. Det är bekymrande med tanke på den protektionism som sveper fram i delar av Europa.

Sveriges röst behövs mer än någonsin i handelspolitiken. Trots det valde Stefan Löfvén att avskaffa handelsministerposten direkt när han tillträdde som statsminister. Det var ett omdömeslöst beslut. Men man borde kanske inte bli förvånad, med tanke på att både det andra regeringspartiet Miljöpartiet och regeringsunderlaget Vänsterpartiet är starka motståndare till gränslös handel och har motarbetat alla försök att riva EU:s tullmurar mot omvärlden.

Och att Sverige inte har haft en handelsminister har märkts. Sverige har stått vid sidan av förhandlingarna när resten av EU-länderna har diskuterat i vilken riktning man vill gå. Därmed har Sverige missat chansen att styra förhandlingarna i en riktning som gynnar svenska intressen. Sverige håller på att missa chansen att driva på för moderna regler för tjänstehandeln, som växer och nu står för mer än en tredjedel av den transatlantiska handeln. Dataflöden är en vital del av världsekonomin och måste upp på förhandlingsbordet, liksom e-handeln. Förhandlingarna om läkemedel och medicinteknik måste fördjupas för att stödja utvecklingen av nya effektiva preparat och öka tillgängligheten till de senaste behandlingsmetoderna. Men allt detta riskerar Sverige med sin passivitet.

Stefan Löfven har vid flera tillfällen uttalat sig positivt om TTIP och de möjligheter avtalet skulle innebära för jobb och tillväxt i Sverige. Men när det nu är dags att gå från ord till handling finns det flera skäl till oro. Att statsministern inte har haft en handelsminister vid sin sida är ett tydligt exempel på att frihandel, oavsett om det gäller frihandel med USA eller fattiga länder, inte är prioriterat. Det drabbar i slutändan svenska jobb.

Christofer Fjellner (M)

Europaparlamentariker och vice-gruppledare i handelsutskottet för EPP-gruppen