Klockorna har ringt ut det gamla året, och vi önskar varandra gott nytt år! Låt oss ta chansen att göra det vi önskar varandra: att göra detta år gott.

För många människor var 2015 mycket tungt. Krig, förföljelse, fattigdom och svåra livsvillkor gjorde att de tvingades fly och söka sig ett nytt liv. 150 000 sökte asyl i Sverige fram till november. Men det är 60 miljoner som är på flykt i världen. Även om vi tycker att många har kommit är det små delar av den totala mängden. Låt oss vara glada att vi kunnat hjälpa, att så många ändå har fått trygghet och framtid. Vi kan ge människor skydd, och vi gör det.

Jag ser två bilder framför mig – två bilder av barn. Jag ser 10-åriga Nada från Syrien, som deltar i det internationella kaféet i Aneby. Hon och hennes familj lyckades komma till Sverige. I filmen som Linköpings stift gjort om flyktingarbetet i Aneby, som ligger på vår hemsida, säger hon: ”I Sverige är jag mycket glad, men i Syrien dödar de och slåss.”

Den andra bilden är omöjlig att glömma – det är bilden av den treårige Alan. Han kom aldrig till Europa. Istället ligger hans livlösa kropp på en turkisk strand.

Två barn. Två liv. Det är hoppets och allvarets perspektiv: Ett liv som kan fortsätta här hos oss, ett liv som släcktes. Glädjen över dem vi kan hjälpa, sorgen över dem som lider och dör.

I vår tradition uppfattar vi att Gud vill att vi ska visa medmänsklighet. Vilka värden vill vi hålla fast vid? Vi står vid ett vägval. Det gått drygt en månad sedan regeringens dramatiska åtstramning i flyktingpolitiken – debatten om detta vägval har nästan tystnat. Bortsett från några få röster är det ingen som säger något.

Vad gör det med människor, vad gör det med barn, när de bara får tillfälliga uppehållstillstånd? De blir otrygga och riskerar att få leva som andra klassens medborgare. Vad händer när man tar pengar från biståndet för att bekosta flyktingmottagandet? I praktiken blir det från de fattiga vi tar pengarna.

Att fatta politiska beslut är en tung börda, och därför ber vi i kyrkan alltid för regering och riksdag, om visdom, insikt och uthållighet hos dem som leder vårt land. Samtidigt är det vår skyldighet att höja våra röster när människans värde och värdighet sätts åt sidan.

Om några veckor kommer regeringens lagförslag om skärpta regler ut på remiss. Vi kommer att läsa det noga. Därefter kommer vi att ta kontakt med riksdagsledamöterna från Linköpings stift och be dem fatta kloka beslut:

- Barn och barnfamiljer måste få permanenta uppehållstillstånd i Sverige.

- Sverige ska fortsätta stå upp för asylrätten med särskilt beaktande av barn och barnfamiljers situation. Ingen ska tvingas vända vid gränsen utan en rättssäker prövning.

- Ta inte pengar från biståndet för att bekosta flyktingmottagandet.

- Vi uppmanar regeringen att fortsätta sätta press på resten av Europa att följa asylrätten och barnkonventionen.

Martin Modéus

biskop Linköpings stift

Susanna Löfgren

stiftsdiakon Linköpings stift