Vem företräder religionsfrihet i praktiken? Tillämpningen av de mänskliga rättigheterna är en bristvara. Vi läser om det varje dag. Hur praktiserar vi de dokument vi och andra länder varit med att skriva under? Jag ställde frågan till mig själv när jag läste i tidningen "Dagen" om det utvisningshot som vilade över två iranska kvinnor Amireh (43) och Zeinab (19).

Min fråga i dag gäller rätten att välja och praktisera en tro. Under en fyraårsperiod i Sverige har Amireh och Zeinab lämnat islam och blivit praktiserande kristna. Att lämna islam i Iran betyder att det är en heder att avrätta en sådan person.

Nu frågar jag var finns rösten och den praktiska tillämpningen, från de institutioner som skall företräda en stor del av bland annat den kristna gemenskapen i detta otroligt välorganiserade land. Jag vet att SMR (Svenska Missionsrådet) har försökt lyfta frågan genom en otroligt upplysande skrift "Tro Frihet och Förändring". En annan positiv information läste jag på SKR:s (Sveriges Krisna Råds) hemsida. Där fanns till min glädje ett uttalande av "Sveriges Interreligiösa råd om religions- och övertygelsefrihet". Där står bland annat att i ett demokratiskt samhälle har staten skyldighet att försvara denna rättighet. Det är också allas ansvar, oavsett tro eller övertygelse, att försvara den.

Min fråga är: Har Migrationsverket tagit på sig behörigheten och rätten att bestämma en individs tro?

I år firar vi och upphöjer Raul Wallenbergs insats för att rädda undan judar från döden. Det finns många i dag som behöver uppbackning i sin strävan att hjälpa människor från behandling och förtryck som strider mot grundläggande "mänskliga rättigheter". En av de är Ingemar Olsson pastor i Ängebykyrkan, Fellingsbro, som kämpar för de iranska kvinnorna Amireh och Zeinab möjlighet att få leva i trygghet i Sverige. Nu vädjar jag till SMR och SKR att ta del av den handläggning som just nu drabbar dessa kvinnor. Detta skulle ju vara helt i linje med det som sades vid SKR:s årsmöte i somras. Det betonades där bland annat att det var behov av att stärka den kristna rösten i samhällsdebatten.