Insändare För några år sen lyckades två unga män, Jan Holmbom och Johan Hagesund, genomföra det som vi alltid längtat efter, att skapa en mötesplats för författare i Östergötland. Det som bildar ett varumärke. Alla vet vad en värmlandsförfattare är, men vad är en ”östgötaförfattare”?

Lösningen blev Östergötlands bokmässa. En succé som växer för varje år, en mötesplats där vi kan lära känna varandra och våra läsare, upptäcka varandras böcker, samarbeta i projekt eller i produktion. Den självklara mötesplatsen blev Linköpings stadsbibliotek.

I dag är det så att ansvaret för bokens liv flyttas steg för steg över till författarna själva i hela produktions- och distributionskedjan. Huvuddelen av Sveriges författare är numera både skrivare, utgivare och försäljare. En extremt tung och ofta frustrerande omställning.

Logiskt nog blev då Holmbom-Hagesunds nästa steg en ”Närodlad bokrea” för alla dem som trängs undan i bokhandelsrean av Leif GW och Camilla Läckberg. Samtidigt som hemmalagren växer. Östgötaförfattarnas bokrea genomfördes i lördags. Eller skulle ha genomförts, även den på Stadsbiblioteket.

Men i stället för öppna famnen har biblioteket visat sig alltmer avogt. Ingen stod i dörren när vi kom dit i den iskalla morgonstunden. Ingen särskild information eller hänvisning till evenemanget sågs till.

Dessutom hade vi, ett femtiotal författare och medarbetare, skickats upp på den smala hyllpassagen in till föreläsningssalen på övervåningen där alla skulle tränga ihop sig. Ingen personal syntes till där heller. Vi fick själva reda ut situationen. För stunden.

Men missnöjet över bemötandet växte allteftersom det stod klart att besökarna helt enkelt inte hittade upp till hyllan. Försäljningen sjönk som en sten. Till slut fick arrangemanget avbrytas. Hela församlingen marscherade ut med en rasande Gerda Antti i spetsen.

Är det så Linköpings stadsbibliotek vill bemöta sina egna författare, fast vi skapar det innehåll som är bibliotekets mening och levebröd? Är det inte då en självklarhet att allmännyttans institution ska gå utövarna till mötes med all den generositet och smidighet som verksamheten tillåter?

Vi författare kämpar för de svenska biblioteken med alla medel som våra organisationer har tillgång till. Då ska vi också kunna förvänta oss att återfinna bibliotekens ledning och folk på samma sida.

Carl Henrik Svenstedt

författare och filmare

Biblioteket har avböjt att besvara insändaren.