Ordet fritt I dag är det djurens dag, ett tillfälle att skänka våra husdjur extra mycket kärlek.

Jag tänker på hunden, vår lojala följeslagare som alltid möter oss vid dörren med ivrigt viftande svans. En sådan genuin lädje, omöjlig att inte smittas av och som kan radera känslan från en slitsam arbetsdag på ett ögonblick.

Jag tänker på katten, var och en med en unik personlighet. I deras föreställning är det de som dikterar villkoren hemmet, men vi älskar dem för deras integritet och innovativa förmåga att behandla inredningen som den bästa leksaken i universum.

Vi tänker på hästen, människans trogna vän och hjälp i tusentals år, på kaninen, hamstern, ormen och till och med råttan. Älskade husdjur som både ger oss mening och kärlek i vardagen.

De flesta som har haft ett husdjur vet hur smärtsamt det är när vår familjemedlem har lämnat oss. Det är en sorg fullt jämförbar att förlora en nära anhörig.

I dag är det djurens dag. Jag skänker därför en tanke till dem som aldrig blivit älskad av någon, som aldrig burit ett namn eller som sörjs efter att de dött. Grisen som tvingas leva hela sitt liv inomhus, som aldrig får känna morgonsolen slå mot trynet eller som får böka i jorden.

Hennes liv är reducerat till köttet på hennes kropp. Precis som hunden känner hon glädje, smärta och sorg men hon får obefintlig omtanke från människan.

Jag tänker även på kossan. Inte “den glada kon” som rofyllt tuggar hö i hagen – en välkänd bild som pryder stadsbilden genom sitt kommersiella budskap. Jag tänker på kossan ganska ofta, den som är inlåst i en hall merparten av året. Långt ifrån den verklighet mjölkproducenterna vill förmedla. Hon berövas systematiskt sina kalvar för att mjölken, även om den biologisk avser kalven, tillhör människan. Så är det bestämt.

Kon får inget stöd trots det upprepade trauma det innebär att bli fråntagen sin kalv, ingen uppmärksammar hennes desperata skrik efter sin kalv eller kalvens förvirrade utspel efter ha slitits från all trygghet den känner till.

Jag hoppas ni använder djurens dag att reflektera hur vi människor behandlar alla djur, inte bara de vi delar våra hem med.

Är det värt det? Är smaklökarnas tillfredsställelse viktigare än hanteringen vi utsätter grisen, kossan och hennes kalv för? Jag tycker inte det, och vi är växande rörelse som aktivt tar avstånd från dödandet och plågandet av oskyldiga djur genom maten vi stoppar i oss.