Insändare Torsdag 29/11, kl 17–18, på cykelvägen från Vallastaden mot T1: Jag undrade varför alla cyklister åkte så långsamt, och vissa gick med cykeln. Svaret fick jag när min cykel åkte rakt åt sidan och jag föll handlöst. Svartis. Hela cykelbanan var täckt av fin osynlig is. Halare än en skridskois. Inte ett enda gruskorn. Jag slog i knät och har inte kunnat stödja på benet i flera dagar efteråt. Detta hade inte hänt om cykelbanan hade grusats. Nu var hela cykelbanan ishal.

Det fanns inte ens en sträng i mitten eller längs kanten som inte var isig. Många kan vittna om detta, även om de inte körde omkull lika våldsamt som jag. Är detta vad vi kan förvänta oss av cykelbanorna i vinter?

Kaj Holmberg