Insändare Hans Mannefred frågar i en insändare 27/9 vad Sverigedemokraternas förslag om att kraftigt minska folkbildningsanslaget skulle innebära för folkhögskolornas och studieförbundens verksamheter i Östergötlands län. Självklart skulle det få stora konsekvenser för möjligheterna att fortsätta driva verksamheter kring demokrati, integration, kultur och för att minska utbildningsklyftorna.
Målet för folkbildningspolitiken är formulerat i proposition 2013/14:172 ”Allas kunskap – allas bildning”: ”Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället.”
Statens syften med stödet till folkbildningen är enligt riksdagen att:
- Stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin.
- Bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen.
- Bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället.
- Bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.
Vill man som beslutsfattare i riksdag, region/landsting eller kommun minska på anslagen till folkbildningen måste man svara på varför man inte står bakom dessa mål och syften.
Menar man att dessa mål är viktiga, men ändå vill minska stödet, måste man tala om på vilket sätt folkbildningen inte lever upp till förväntningarna.
Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en utvärdering av folkbildningen utifrån de fyra syftena med statsbidraget. I slutrapporten "En folkbildning i tiden – en utvärdering utifrån syftena med statsbidraget" (2018:10) skriver man: ”Folkbildningen tillämpar en pedagogik som stärker självförtroendet för att därmed även stärka förmågan att prestera och förstå vilken plats man kan ta i samhället. Statskontorets huvudsakliga intryck av de verksamheter vi har studerat är mycket positivt.”
För oss som verksamma inom folkbildningen är ändå den egna granskningen av etik, kvalitet och meningsfullhet viktigast. Vi måste ständigt ifrågasätta om vi arbetar med rätt saker på rätt sätt, om vi når de människor som det är viktigast för oss att arbeta tillsammans med.
Det är i år 150 år sedan de första svenska folkhögskolorna grundades. Lunnevads folkhögskola var en dem. Om det nu sägs att hoten mot demokratin är allvarligare än på mycket länge, att utbildningsklyftorna ökar och att fler människor känner sig vilsna i tillvaron, då kan vi fråga oss vad 150 år av folkbildning betytt. Har vi haft en övertro på folkbildningen och på det goda folkrörelselandet Sverige?
Vi menar dock att folkbildningen sällan har varit viktigare än nu. Som motkraft mot kunskapsförakt, främlingsfientlighet och exkludering erbjuder studieförbund och folkhögskolor trots allt mötesplatser och mångfald, kunskap, bildning och insikter.
Peter Warma
distriktschef Studiefrämjandet
ordförande Bildningsförbundet Östergötland
Karin Nyström
rektor Vadstena folkhögskola
vice ordförande Bildningsförbundet Östergötland
Lars Holmgren
kanslichef Bildningsförbundet Östergötland