Insändare PRO har under våren presenterat två rapporter om äldres tillgång till tandvård under olika faser av åldrandet. I den första rapporten, som uppmärksammade, belyses tillgången till tandvård och munhälsa för personer utan omsorgsbehov. I en telefonundersökning, gjord av Kantar Sifo på uppdrag av PRO, framkommer att drygt var tionde pensionär har avstått tandvård, trots behov, under de senaste 12 månaderna.

Det är betydligt vanligare att avstå vård om man bor i ett hushåll med en låg hushållsinkomst. Drygt hälften av dem som har avstått vård har gjort det av ekonomiska skäl. Omräknat till antal pensionärer motsvarar det 150 000 personer. Det är 150 000 pensionärer för mycket och lika många skäl till att tandvården borde omfattas av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd.

"Jag har fått sköra och dåliga tänder alltsedan jag började medicinera 1995. Att byta ut tänder är alldeles för dyrt så nu går jag med dåliga tänder och har fått svårt att tugga för att det gör ont. Jag är 70 år. Jag har ansökt om bidrag från en stiftelse så att jag kan laga eller dra ut dom tänder som gör ont. Jag hoppas jag blir 'bönhörd'."

Så beskriver en pensionär sin situation i rapporten.

Sverige har i ett internationellt perspektiv en fantastisk välfärd som ger tillgång till vård av god kvalitet som fördelas efter behov, och inte storlek på plånbok. Men det gäller inte vård i munnen. Äldre som inte har råd att gå till tandläkaren hänvisas till kommunens socialtjänst eller till välgörenhet. Det är hög tid att laga det hålet i välfärdsstaten. Munnen är en del av kroppen och tandvård måste därför ingå i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd.

Sven Jonsson

styrelseledamot PRO Samorganisation Linköping