Insändare Svenskarnas flygande ger idag ett klimatutsläpp motsvarande hela personbilstrafiken. Samtidigt är det trångt på spåren i det svenska järnvägsnätet. En stor del av flyget inrikes och till Europa samt en stor del av lastbilstrafiken på motorvägarna måste av klimatskäl överföras till järnväg. Därför behöver vi bygga ut järnvägen.

För att ersätta flyg och ge hög kapacitet behöver banorna utformas för hastigheter i storleksordningen 250–320 km/timme. Så sker i ett stort antal länder sedan flera decennier. Detta avlastar de nuvarande banorna så att de kan repareras ordentligt samt ge mer utrymme till lokal tågtrafik och godstrafik. Stefan Fölster skriver i en krönika i ÖC 6/2 att nya järnvägar inte har någon gynnsam klimateffekt. Men den frågan har utretts. Det tar 4–35 år från trafikstart tills järnvägen har kompenserat sina koldioxidutsläpp från byggnationen, enligt en rapport från Trafikverket 2017 ”Klimatpåverkan från höghastighetsjärnväg, Sträckorna Järna–Göteborg och Jönköping–Lund”.

Variationsbredden beror på antaganden om överflyttning från flyg, vilka politiska beslut som tas när det gäller överföring av gods från lastbil till tåg, hur man beräknar flygets utsläpp på hög höjd samt byggmetoder. Om bygget sker snabbt och mycket flygresande flyttas till tåg får man den lägsta siffran. I den vetenskapliga litteraturen (Chester1 and Horvath 2010) kan man läsa att en planerad höghastighetsjärnväg i Kalifornien beräknas betala sin klimatskuld för byggnationen på 6–8 år vid hög beläggning av tågen. I de länder där man har nya banor har tågets marknadsandel fördubblats med minskning av andelen flyg och bilresenärer, till glädje för alla berörda.

Förhoppningsvis står den nya regeringen fast vid punkt 28 i Januariöverenskommelsen: Bygg ut infrastrukturen – bind ihop Sverige med tåg som går i tid.

Peter Fritzson

professor vid Linköpings universitet och civilingenjör i teknisk fysik

Ulf Flodin

Järnvägsfrämjandet