Insändare I en okritisk artikel i denna tidning häromdagen beskrivs hur ”Tonvis med sand. Tonvis med betongplattor. Kyldiskar och förvaringsskåp” nu släpas ut på Stora torget, Linköpings kanske viktigaste offentliga rum. En plats som det i andra sammanhang läggs stor möda på att utforma och vårda. Hur är det då möjligt att detta torg år efter år under sammanlagt en hel månad eller mer (vår och höst) tillåts att bli en byggarbetsplats för att därefter periodvis tjäna som en ”upplagsplats” för allehanda utrustning.

Merparten av den tid som krögarna får nyttja denna plats är ju serveringarna stängda och ingen kan väl tycka att dessa då bidrar på ett positivt sätt. Kunde förresten inte kommunen åtminstone villkorat tillstånden med att serveringarna ska vara öppna även under till exempel söndagar trots att det kanske då inte är så stor efterfrågan på öl?

Jag instämmer helt med dem som tycker att uteserveringarna ger liv och glädje åt staden men förstår inte riktigt varför Stora torget ska ”privatiseras” på det sätt som faktiskt sker. Den som inte har för avsikt att äta, eller kanske främst dricka, har inte så mycket att hämta här. Varför i stället inte värna om de många andra trevliga uteserveringar som finns i innerstaden och vars verksamhet negativt påverkas av dessa nästintill överdimensionerade serveringar på Stora torget.

Jag vill hävda att få städer i Sverige, kanske i Europa, väljer att använda sitt ”finaste torg”, för det är det väl, på detta sätt. Om man ska se positivt på denna utveckling kan det måhända ändå konstateras att dessa serveringar är bättre än de öltält med träbänkar som var ”föregångaren”. Jag tycker dock inte att detta räcker som ambition och det vore intressant att höra om flera boende i Linköping delar min åsikt, eller kanske inte.

Innerstadsbo