Insändare När den nuvarande simhallen skulle byggas på 1960-talet var det naturligt att placera den bredvid sporthallen som var klar några år tidigare. Motsvarande upplägg idag borde rimligen vara att placera simhallen i anslutning till Saab Arena.

I ett debattinlägg i ÖC den 19 januari ger Christer Mårdh med flera ett tiotal goda skäl för att placera den nya simhallen på Stångebro i anslutning till Saab Arena, istället som en solitär inklämt mellan sex bostadshus utmed Hamngatan.

Dagligen kommer bortåt 2 000 personer att vilja ta sig till och från simhallen. Vill de framtida boende på Folkungavallen verkligen ha en sådan tillströmning av folk och fordon mellan husen? Det är i vart fall svårt att förstå de politiker som är villiga att planera för all denna trafik runt och i centrum, framför allt när det finns en uttalad ambition att minska trafiken i centrum i allmänhet och på Hamngatan i synnerhet. Till Stångebro kommer bil- och busstrafik enkelt via den yttre länken.

Socialdemokraterna anger i sitt debattinlägg i ÖC (23/1) att det centrala läget är ett argument för en placering på Hamngatan – men hur ser verkligheten ut? Från stadshuset till Saab Arena (Stångebro) kan man promenera 1,6 km på 18 min, motsvarande promenad till simhallen (Hamngatan) är 300 m kortare och tar 16 min. Från resecentrum tar det 15 min att gå till Stångebro och ytterligare 2 min till Hamngatan, alltså längre (Källa: Google Maps). Fler besökare kan förväntas från resecentrum än från innerstaden.

Från Ekholmen C kan man cykla 6,5 km till Stångebro på 19 min, medan ifall man "bara" ska ta sig till Hamngatan så tjänar man någon minut (!). Motsvarande siffror för cykling från Skäggetorp C är det omvända med 13 min till Stångebro och 3 min mer till Hamngatan. Alla som bor öster om Stångån, i Tannefors, Tallboda och Linghem, får en kortare restid. Så det finns ingen bärighet alls i argumentet att ett centralt läge ger någon betydande tidsvinst för mer än några få invånare i närområdet. Istället är det så att den dagen vi har ett nytt resecentrum vid Stångebro kommer det bara vara krångligt att ta sig till Hamngatan från nya resecentrum – men mycket enkelt att knalla bort till den nya simhallen några kvarter bort.

Jag är helt överens med Inga Wallenquist som i ÖC (26/1) påtalar allt det fina man kan göra vid de nya husen på Folkungavallen och Hamngatan ifall simhallen hamnar någon annanstans. Utan simhall kan de nya husen vid Hamngatan dessutom placeras en bit in och de omdiskuterade fina träden utmed gatan kan räddas.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram det kanske tyngst vägande skälet till att placera den nya simhallen på Stångebro – och det är möjligheten att göra eventuella framtida utbyggnader. Vår gamla simhall har funnits i 54 år, och den har genomgått stora förändringar sedan jag och mina klasskamrater på Tanneforsskolan tog våra första magistermärken där, på lektionstid 1970. Fungerar den nya simhallen lika länge så är det ett halvt sekel som man låser fast sig på ruta ett.

Att bakbinda framtida generationer av Linköpingsbor med att den nya simhallen inte kan utvecklas, det är inte bara ett trögtänkt och trist utgångsläge, utan också ett ganska perspektivlöst förhållningssätt till en dynamisk utveckling för staden.

Mikael Rahmqvist