Insändare Bildandet av en blocköverskridande regering har varit ett mål för de flesta partier den senaste tiden. Det har varit många turer, alltför många. Intriger, oförskämdheter och kohandel har uppvisats av sällan skådats slag. Den lovordade så kallade vuxne i rummet verkar ha varit på semester.

Nu tycks det trots detta som att en överenskommelse mellan S, MP, C och Liberalerna kan vara närstående. Tyvärr får man konstatera, om man läser bloggar och andra inlägg på sociala medier, att fördömanden står som spön i backen och det innan vi vet om det blir någon ny regering eller inte.

Svekdebatten saknar all rimlighet och värst i sina fördömanden är Linköpings kommunalråd Sara Skyttedal. Att kalla sin politiska motståndare för bland annat quisling, det vill säga landsförädare saknar motstycke i svensk politik. I politik och allt annat som skall förhandlas om i samhället handlar om att ge och ta, det verkar gå denna politiker helt förbi. Nu menar Skyttedal att man inte skall ta hennes uttalanden bokstavligt, med det menar hon att hennes uttalanden saknar preferenser till nazismen och det gör det kanske men steget är inte långt.

Som tämligen neutral och någorlunda insatt i historien, hur naiv får man egentligen vara? Det är inte första gången Sara Skyttedal är i blåsväder för sina åsikter och visst, även som politiker har man rätt att lyfta sina åsikter men för att verka trovärdig gentemot dem man verkar för måste man kanske vara något mer nyanserad och ödmjuk inför den roll man blivit vald för. Att sedan det centerpartistiska kommunalrådet Demirok slätar över det hela inger ju inte direkt något förtroende för det politiska etablissemanget.

Thomas Eriksson