Insändare Någonting har blivit fel. Jag spenderade åtta månader av mitt liv med att lära mig försvara mitt land. Vi bodde i tält mitt i vintern. Vi åkte landet runt. En del av oss fick åka på ett lastbilsflak för att delta i olika övningar. För det fick vi 28 kronor om dagen.

Vi lärde oss inte bara hur vapen fungerar, vi lärde oss också hur krigsföring med gas går till och vi fick prova att krypa under brinnande napalm. Det ingick utbildning i första hjälpen och att klara sig utan el och toaletter. Ifall kriget skulle komma hit.

Cirka 30 år senare har människor vars släktingar sökt sig till Sverige lämnat landet för att söka en bättre tillvaro i Syrien, medan det pågick krig där. För mig är det svårt att förstå. Något måste ha gått fel i integrationen när de inte trivs med att leva i ett förhållandevis tryggt land. Hur kan det upplevas som tråkigt? En som kört buss menade att han var trött på vardagslunken i Sverige och därför sökt sig till ett liv med IS. Nu vill han komma hem.

Jag var i Stockholm 7 april 2017 när en IS-sympatiserande man ville döda så många han kunde genom att köra över dem med en lastbil. Det var nära att min familj blev en av dem. Jag stod öga mot öga med tungt beväpnad polis som bevakade området runt terrorattacken. Situationen liknade ett krig. Jag känner ingen som helst sympati med dem som lämnat Sverige för att stödja IS. Till er som kommer från krig och får stanna i Sverige vill jag säga: Ta hand om era ungdomar. Ge de en mening med sina liv, förutom religionen. En del börjar med narkotika och brott. Andra lyckas jättebra. Svik inte det land som hjälpte er.

Frågande