Insändare Tack till ”våra” ensamkommande!

Ni lämnade allt när livet blev omöjligt. Familj, vänner och hela er kända uppväxtmiljö. Ni flydde till något ni inte visste något om. Ni var 14 år gamla och färdades genom hela Europa och hamnade hos oss i Mantorp.

Tack för att ni ökat vår och våra ungdomars förståelse för flyktingproblematiken i världen!

Tack för att ni delat med er av era erfarenheter, berikat våra liv och fått oss att förstå att alla människor är rätt lika oavsett var vi är födda!

Tack för att ni till viss del fått våra ungdomar att förstå att det finns värre problem än dåligt wifi.

Ni har under 3-4 års tid kämpat, pluggat, visat ambition och stor vilja till integration och hoppats att få en framtid i Sverige. Nu har några av er fyllt 18 år och ej bedömts ha tillräckliga asylskäl. Ni gav upp allt och har lyckats bygga upp en ny tillvaro i ett land långt hemifrån, ni har lärt er språket, gått i skola, deltagit i föreningslivet och lyckats med integrationen. Men tyvärr räcker det inte för att få stanna här hos oss! Nu rycks hela er vardag återigen undan och ni får börja om på nytt, ännu en gång, i ett land ni kanske aldrig levt i.

Våra hjärtan blöder och vi skäms!

Resursgänget Vifolkaskolan