Vad får man visa på bild? Var går gränsen för när man bör avstå eftersom andra tar anstöt? Frågan var i centrum för debatten om Muhammedbilderna - och väcks nu till liv i Linköping genom kommunens beslut att censurera Skyltens affisch inför en punkkonsert.

När det gäller Muhammedbilderna valde jag att inte publicera några i Corren. I ena vågskålen fanns nyhetsintresset, i den andra den kränkning som det innebär för muslimer att visa bilderna. Dels för att de framställer deras religion i dålig dager och dels för att det inom islam finns ett förbud mot att återge profeten på bild. Detta vägde tyngre.

Ett argument som fördes fram var att det var viktigt av tryckfrihetsskäl att publicera. Det håller jag inte med om. Tryckfriheten i Sverige är inte hotad. Att manifestera tryckfriheten genom att kränka muslimer var helt enkelt inte nödvändigt. Tryckfriheten är en möjlighet, inte en skyldighet.

Den möjligheten står naturligtvis till buds även när det gäller den aktuella konsertaffischen. Men vad talar för att man ska utnyttja den?

Är det rimligt att visa en bild där djävulen bajsar på Jesus, upphängd på korset? Eftersom bilden finns i dagens Corren är mitt svar: ja.

Det är en grotesk bild, men vem hade väntat annat inför en punkkonsert? En vilsam landskapsbild av en impressionistisk målare? Monets näckrosor?

Av flera skäl är det orimligt av kommunen att censurera och rimligt av Corren att publicera. Det första är att bilden i all sin ryslighet faktiskt anknyter till kristen tradition. Djävulen är elak och Jesus lider. Den innehåller på så sätt egentligen ingen hädelse. En bild som avtecknat de två, leende mot varandra, arm i arm promenerande över ett fält av svältande och plågade människor hade däremot brutit mot kristendomens tankevärld och varit en hädelse.

Även då borde bilden ha publicerats. Hädelse är tillåtet i Sverige och bör så vara även om punkband skulle utnyttja möjligheten att dra religionen i smutsen. Även om kristna - och värnare av den goda smaken - tar anstöt.

Kristendomen är majoritetsreligion i Sverige. Därmed är det rimligt att dess anhängare får finna sig i att den kritiseras och utmanas på ett betydligt mera drastiskt sätt än vad representanterna för minoritetsreligioner ska behöva stå ut med. Även det är ett skäl att tillåta bilden.

Ändå dröjer sig en fråga kvar:

Är bilden god smak? Det får var och en själv bedöma. I mina ögon är den exempel på mycket dålig smak. Äcklig - och jag förstår att kristna kan ta anstöt.

Men det är en annan sak.