Rasism har länge utpekats som orsaken till alla problem. Orsaken bakom segregation, arbetslöshet eller resultatet av ekonomiska klyftor och misslyckad integration är alltid rasism. Rasism är det nya nyckelordet som i varje debatt dyker upp förr eller senare. Kan något förklaras med rasism tycks det gå en suck av lättnad genom nationen. Ty om rasism är problemet så är också antirasism lösningen. Och för den som sett ljuset blir varje ifrågasättande av deras sanning ett hot som snabbt tystas med att vara rasistiska.

För att bevisa tillståndet har teoretiska maktpyramider ordnats efter slappa generaliseringar. Den, som genom en kombination av egenskaper kan placera sig under någon annan i pyramiden, adlas till rätten att peka ut alla i pyramidens övre skikt som orsaken bakom förtryckande strukturer och rasism.

Svenska företag har tilldelats uppdrag av regeringen att presentera en handlingsplan för mångfald inom företagen för att bekämpa rasism. Få förstår vad det innebär och söker panikartat, för att inte stämplas som rasister, efter människor som genom sina egenskaper har lyckats ta plats långt ner på den föreställda maktpyramiden.

Två av Sveriges största debattsidor trummade den 28 augusti samtidigt in den förenklade samhällsbilden i svenskt medvetande. Utifrån ett svagt forskningsunderlag informerades Sveriges befolkning på SvD brännpunkt om hur rasistisk den är eftersom ”svensken” trots allt utgår från släktskap och ras i sin bedömning av omvärlden. På Expressen-debatt samma dag beskrevs betydelsen av att utöka den politiska maktens befogenheter för att därigenom bedriva en välfärdspolitik och klasskamp som skulle vara det bästa botemedlet mot rasism.

Självklart förekommer rasism i Sverige på olika nivåer. Men Sverige placerar sig i topp som ett ovanligt tolerant land både i World Values Survey och i European Social Survey, som utforskar bland annat hur fördomsfria länder är gentemot exempelvis invandring.

Dessutom står Sverige inför flera verkliga problem som både är svåra och sammansatta men som inte nödvändigtvis orsakats av rasism.

När den nya regeringens politik ska sjösättas kommer sannolikt bekämpningen av rasism var en av målsättningarna. Det är i sig naturligtvis hedervärt och viktigt. Men bekymret är att vi befinner oss på en punkt där en förenklad beskrivning av Sveriges problem domineras av krafter, som vill ha en så omfattande politiskt makt och offentlig sektor som möjligt. Sådana krafter omfamnas gladeligen av politiker, som snabbt luktar sig till varje möjlighet att utöka sin makt i samhället.

Hittills finns det dock inget land som kan visa att problem lösts genom att först förenkla dem och sedan försöka lösa dem genom att utöka statens inflytande i samhället. Däremot finns rader av historiska exempel på hur just det tillvägagångssättet gjort problemen värre. Inte minst när det kommer till förtryckande system och rasism.