Med tanke på hur påståendena utformats föreställer jag mig att den dolda agendan misstänks vara att islamisera Sverige. Oavsett vad Kaplan kan ha för åsikter är hans eventuella islamitiska sympatier ett mycket mindre hot än det allt mer obesvärade stödet för kommunism. Kajsa Ekis Ekman uppmanar ogenerat till våld för att omfördela privat ägande. I tidningen ETC den 4 april 2014 tycker hon att ”egoister’’ bör ”övermannas” och att det bästa vore om vänstern gick ihop och tog tillbaka ”tårtan”.

Förenklat kan det hävdas att tanken om islam som ett politiskt system i modern tid framför allt utvecklades av Muslimska Brödraskapet i Egypten under 1900-talets början. I arabvärlden blev politisk islam den enda organiserade oppositionen mot sekulära diktaturer och kolonialmakterna. Det var således aldrig ett alternativ till en sekulär demokrati. Den västerländska sekulära demokratin fanns helt enkelt inte som ett alternativt system till sekulär diktatur utan har först under de senaste 40 åren börjat nå den arabiska allmänhetens medvetande.

För dem med islamistiska sympatier som invandrat till Europa från Mellanöstern är upptäckten av hur den sekulära demokratin fungerar en ny erfarenhet. Plötsligt finns inte längre den välkända skiljelinjen mellan religion och diktatur. Gamla föreställningar måste bytas ut mot nya motbilder. För närvarande görs det i olika sammanhang trevande försök till att antingen utöka utrymmet för islamsk religionsutövning eller finna en motbild och en fiende i islamofobi eller vad som slappt kallas för rasism. I förvirrade och osammanhängande utfall försvaras terrorister och andra extremister. Problemet är inte sällan framför allt att verksamheterna får statligt stöd. Naturligtvis skall företeelsen inte förringas, men den skall heller inte ges mer uppmärksamhet än den förtjänar. I första hand är det ofta en fråga om att försöka forma en ny identitet.

Hur framtiden kommer att se ut i det avseendet beror delvis på hur den sekulära demokratin lyckas marknadsföra sina överlägsna fördelar i förhållande till andra system. Kommunister i modern tid har däremot ansett och anser att liberalism och ekonomisk frihet skapar en orättvis maktstruktur som endast kan bekämpas med våld. Den bildade medelklass som väljer kommunism, trots kunskaper och erfarenheter av den sekulära öppna demokratin, har gjort ett helt annat val än människor med islamistiska föreställningar som kommer från Mellanöstern till Europa. Enkelt uttryckt. Islamister utan erfarenhet av sekulär demokrati såg sig som opposition till sekulär diktatur. Kommunister väljer, med utgångspunkt i vad historien lärt oss, att vara opposition till öppen fri och marknadsliberal demokrati. Vad det innebär avseende hotet mot Europas fria samhällen borde vara uppenbart för alla.