De har varit med förr, åtvidabergarna.

Att leva i sockna är att leva med ÅFF – i nöd och lust.

Åtvidaberg är ÅFF och ÅFF är Åtvidaberg, så har det varit i 111 år, så kommer det alltid att vara.

Ska du komma en åtvidabergare riktigt nära ska du ta dig till Kopparvallen i höstetid, ångestens tid i Fotbollssverige när allt avgörs.

Ingenting klär av en åtvidabergare som en ångestfylld ÅFF-höst. Det är då du som utsocknes kan få dem att öppna sig för dig och ju fler ÅFF-höstar ni upplever tillsammans, desto närmare kommer ni varandra.

Redan på tåget ner till Åtvidaberg denna lördag möter jag en vidöppen ÅFF-själ.

– Vart ska du? frågar tågvärden.

– Åtvid, svarar jag.

– Ah, match idag ja. Jag slutar tyvärr fyra så jag missar den. Du får heja åt mig också!

Sedan vänder han sig om mot en annan resenär men innan han lämnar vår vagn knackar han mig på axeln och säger:

– De ska vara kvar!

Väl på Kopparvallen hälsar jag på Lars-Göran "Knalin" Andersson, 70-talslegendaren som nu hjälper klubben med sponsorerna.

Få personifierar en ÅFF-höst så tydligt som Knalin.

Sammanbiten, oftast med lite nedböjt huvud och sneglandes över glasögonkanten med spänd blick, och alltid med ett blåvitt hjärta bultandes så hårt att man anar det där under tröjan.

– Det är nervöst, svarar han när jag frågar hur det är med honom. En sak måste jag säga dig om det här laget, det har hela säsongen haft ett jäkla go på träningar och i omklädningsrummet. Jag hoppas att det räcker.

Ordföranden Ingvar Gustafsson, som i år inlett saneringen av ekonomin, står bredvid Knalin, också han påtagligt nervös. Gustafsson får bara fram några få ord:

– Det gäller att vi vinner idag.

ÅFF börjar matchen strålande och publiken är i extas när deras hjältar går upp i 3–1-ledning.

Men i pausen är det ändå idel nervösa själar jag möter när jag går en runda.

Mats Karlsson, sportchefen, har svårt att stå still, men när jag hyllar tvåmålskytten Alem Plakala samlar han sig till några ord.

– Det var en chansning att ta hit honom i höst. Han öste in mål i trean med Åmål, men man kan aldrig veta hur det ska funka på högre nivå. Men det funkar, säger Karlsson och tillägger snabbt:

– Det är mycket kvar! Oj, oj, oj.

På planen har han sonen Christoffer på mittfältet, precis som han hade hösten 2009, den så minnesvärda då klubben tog sig tillbaka till allsvenskan efter 27 långa år. Från det laget finns, förutom Karlsson, också målvakten Henrik Gustavsson och mittbacken Daniel Hallingström kvar i det ÅFF som nu kämpar för att hänga kvar i division 1.

Seger mot Huskvarna skulle ge ÅFF avgörandet i egna händer i sista omgången borta mot Kristianstad.

Men när andra halvlek börjar ser man direkt att ångesten på läktarna nu tagit tag i varenda ÅFF-spelare. Huskvarna tar över helt, ÅFF tappar all struktur och när 3–2 kommer efter bara några minuter fruktar hemmapubliken det värsta.

Med en kvart kvar sätter en man i publiken ord på allas känslor när han utbrister:

– Jag tyar inte mer!

Slutsignalen blir så förlösande som slutsignaler bara är på hösten.

De 1 493 på läktarna står upp och skriker rakt ut som om deras kämpar vunnit SM-guld.

När jublet lägger sig vandrar åtvidabergarna hemåt, lite gladare, men med vetskapen att än är det mycket kvar, än återstår en omgång av ÅFF-hösten 2018.

På väg till ÅFF:s omklädningsrum, när Abbas "The winner takes it all" spelas i högtalarna, passerar jag en herre som säger:

– Du Kustvik, skriv inte att Plakalo gjorde två mål. Då kommer nån och köper honom direkt.

ÅFF-arna är vana vid att hjältarna oftast försvinner så fort de kommit.

Så var det med Ralf Edström, Roland Sandberg och många av de andra guldhjältarna på 70-talet och så har det fortsatt med Magnus Eriksson, Viktor Prodell och många andra på senare år.

Hjälten för dagen, Alem Plakalo, kommer fram och hyllar stämningen i omklädningsrummet.

– Den är underbar, det är mycket den som lyfter oss i de tuffa, viktiga stunderna. Du kan se över hela världen att lag kan ha hur bra spelare som helst, men har du inte bra stämning i laget så når du inga resultat. Där och i atmosfären på läktarna känns det att klubben har en stor historia.

Plakalo har bara varit i klubben ett par månader men ÅFF-andan har alltså redan fångat honom.

Det är den, den berömda ÅFF-andan, föreningen ska vara mest rädd om.

För hur den här hösten än slutar, oavsett om det blir division 1 eller division 2 nästa säsong, så är det andan som kommer att ta ÅFF vidare i framtiden.

Därför är Ingvar Gustavssons arbete vid sidan av planen, den ekonomiska saneringen, så mycket viktigare än det som händer på planen.

Det är där ÅFF:s fortlevnad säkras.

Ingenting är viktigare än det.

Fotnot: Corren.se direktsänder Kristianstad–ÅFF i sista omgången med start klockan 13.50 idag. ÅFF har råd att förlora med två mål och ändå klara nytt kontrakt.