”Man gick bärsärk” berättade en rubrik i tidningen nyligen, varpå den närliggande frågan uppstod: Vad är en bärsärk egentligen? Vi hittar det också i uttrycket gå bärsärkagång.

För att börja med innebörden så syftar det på en våldsam framfart i raseri. Orden är belagda i svenskan sedan sent 1600-tal. Men långt tidigare fanns motsvarande ord i de isländska sagorna och det är i just gammal nordisk historia man hittar förklaringen till dagens betydelse.

Bärsärk var nämligen en stridskämpe med ett vilddjurs temperament i strid. Han ska enligt legenden ha svurit trohet till Oden.

Själva ordet bärsärk betyder ursprungligen sannolikt ”man klädd i björnskinn”. Efterleden särk känner vi ju igen som ett klädesplagg. Och ”bär” går tillbaka på ordet ber – björn.

En annan teori är att ordet skulle betyda ”bara skjorta”, det vill säga att de slogs utan brynja.

Bärsärkarna lär ha varit högt ansedda krigare och sägs ha varit besinningslösa i stridens hetta; tjutande som vilddjur och i lössläppt raseri var de – får man förmoda – en skrämmande motståndare också för den tidens mer råbarkade människor.

Kring bärsärkarna har många myter uppstått, ofta med tveksam sanningshalt. Den mest spridda är att bärsärkarna berusade sig med röd flugsvamp för att uppnå ökat mod och mer ohämmat raseri.

Den teorin har senare avfärdats. Om inte annat faller den på att röd flugsvamp inte innebär några vinster av det slaget för den som ska ge sig in i en kamp. Tvärtom skulle den dopningen snarare vara till klar fördel för motståndaren.