Språkspalten En läsare skriver om formuleringen grattis önskar. Hon berättar att hon i skolan fick lära sig att inte önska grattis utan välja formuleringen grattis från. Numera syns det felaktiga språkbruket nästan överallt, konstaterar hon.

Det är ett utgångsläge som indikerar att den som vill hålla fast vid det en gång inlärda kommer att få problem. När gammal skolkunskap vägs mot det faktiska bruket är utgången oftast given. Verkligheten vinner.

I det här fallet, liksom i många andra, bygger uppfattningen på en inlärd, teoretisk kunskap. Grattis är en förenklad form av gratulationer eller gratulerar. Därför passar det inte att önska grattis. Så lyder tanken. Till synes rimligt och begripligt, men ändå inte tillräckligt när olika faktorer tas med i bedömningen.

Den bakomliggande kopplingen har med tiden försvagats och grattis fungerar numera som ett självständigt ord. Formuleringen grattis önskar knyter därmed an till god jul önskar och liknande varianter.

Nu är det ju visserligen – också som vanligt – inget som hindrar att den som vill håller fast vid det traditionella.

En annan sak. I jakten på hur och var ordet hittepå används berättar en läsare att det avslutar romanen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Där står om huvudpersonen att "han är skönlitteratur. Eller ’hittepå' som vi säger i Småland. Och just därför odödlig.”

Tack för den pusselbiten!

Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se