"Jag gillar korrekt uttal och grammatik i det svenska språket", skriver en läsare och fortsätter "med några exempel på slarvigt uttal som jag blir mycket irriterad över varje gång jag hör". Det första ordet han tar upp är egentligen, som, skriver han, ofta uttalas "ejängklien". Det är många som uppfattar uttalet ungefär så och säkert en hel del som irriterar sig på det.

Finns det skäl till irritationen, kan man fråga sig. Nja, det är svårt att hitta några starka invändningar mot det uttalet, bortsett då från att det kan vara ett störningsmoment. Någon risk för missförstånd för det i vilket fall inte med sig.

Men är det ens att betrakta som slarv, blir nästa fråga. Det vore en alltför enkel förklaring. Uttalet ejängklien är en följd av ordbilden. Vid uttal av ordet uppfattar vi antagligen delarna egen + tligen. Ofta förs nämligen en konsonant till en senare stavelse. Men då ett ord på svenska inte kan börja med tl blir uttalet i stället det mer välfungerande kl. Det i sin tur leder till det föregående ng-ljudet.

Det är åtminstone den förklaring som radioprogrammet Språket tog upp.

Om den stämmer bör den gälla också orden äntligen och ordentligt, vilket är just de två andra orden läsaren lyfter fram som exempel på slarv. De får ofta heta ängklien och ordengklitt.

Kort sagt handlar det alltså om en förenkling av ett uttal som skulle bli svårare om man följde skriftbilden helt. Och sådana exempel finns åtskilliga av, varav många har blivit helt etablerade.