– Om vi inte skaffar framtidstro utanför storstäderna så kan vi fetglömma demokratin. Den kommer inte överleva.

Ödling var brutalt tydlig när han talade i Linköping i tisdags, på Folkbildarforums konferens ”Ta inte demokratin för given!”.

Vi som lyssnade gick därifrån rejält omskakade.

Per Ödling är känd för att, tillsammans med några kollegor, tagit fram ett matematiskt verktyg, en formel, som i förväg indikerade såväl Trumps valseger i USA som Brexit, Storbritanniens uttåg ur EU.

Samma verktyg visar nu att Sverigedemokraterna får 26 procent i höstens riksdagsval och att demokratin i Sverige, i dess nuvarande form, är allvarligt hotad.

– Med mycket starkare konfidens än vid Trump och Brexit antyder den att vi har två mandatperioder kvar av fungerande liberal demokrati. Sen har vi ett Polenscenario.

Ödling menar att det som vi på senare tid sett i Ungern och Polen, där Viktor Orbán respektive Lag och rättvisa-partiet attackerat civilsamhället och media med nya lagar, för att få till det de kallar en icke-liberal demokrati, kan komma att hända i Sverige om åtta år.

Bland alla faktorer han och hans kollegor matar in i sin matematiska formel, bland forskningsresultat, valresultat och undersökningar, är det två faktorer som sticker ut: Oron för arbetsmarknaden och livsstilsförändringar. Framför allt bland landsbygdsbefolkningen.

– Medelklassjobben blir färre. Inte i storstäder som Stockholm, men utanför städerna, där går det väldigt , väldigt dåligt. Och vi vet sedan franska revolutionen att det är inget vidare för ett samhälle när medelklassjobben blir färre. Och det är en accelererande trend. I USA ser vi hur medelklassen börjar bli fattigare. Dagens medelklassgeneration är den första i amerikanska historien där barnen kommer få det sämre.

– Bor man i Stockholm, London eller New York så tycker man att livet är askul. Att man lever i den intressantaste av tider. Så här bra har aldrig någon haft det och man rider på den här fantastiska vågen. De andra, som lever ute i landet, tittar på stadsborna och tänker ”de där skithögarna tar allt och jag får inte vara med”.

Att Per Ödling är så domedagstydlig för att nå fram med sitt budskap skrämmer säkert en del. Men grunden till hans slutsatser, forskningen han lyfter fram, är övertygande.

– Forskningen som kom efter Trumps seger kokades ner till att de som trodde att deras barn kommer få det bättre än dem själva, de röstade på Hillary Clinton. De som trodde tvärtom, att barnen kommer få det sämre, de röstade på Trump. Tittar man geografiskt på det så röstade storstäderna på Clinton. Framtidstron är inte jämnt fördelad över landet. Precis som kraschen av medelklassjobben inte är jämnt fördelad.

– Jag satt med Peter Kadhammar, journalisten på Aftonbladet, och talade om detta. Han lät undersöka framtidstron i Sverige genom opinionsinstitutet Inizio. Där svarade 59 procent av de tillfrågade svenskarna att de tror att deras barn, ”nästa generation”, kommer få det sämre. Sverigedemokrater var mest pessimistiska. 90 procent av dem tror att nästa generation får det sämre. Centerpartister var mest positiva, där trodde 40 procent att barnen kommer få det sämre.

– Jag trodde det skulle vara 19 procent. Inte 59. För mig är frågeställningen befängd. Om det har gått bättre och bättre sedan tidernas begynnelse, vilket det ju har, det har aldrig blivit sämre, varför skulle det då plötsligt vända nu och bli sämre? Men jag tillhör en minoritet. Jag bor i Stockholm, tycker allt känns bra, och umgås med såna som är glada och positiva.

– Det är de här siffrorna som är potentialen för att demokratin försvinner. Matar man in dem i den matematiska formeln så kan man räkna baklänges, då är det två mandatperioder kvar av en fungerande liberal demokrati i Sverige.

Per Ödling är inte ensam om att se hotet mot demokratin. När TV-journalisten Jan Scherman, i den aktuella SVT-serien ”Länge leve demokratin”, lät opinionsinstitutet Novus fråga de 349 riksdagsledamöterna om just detta så svarade fyra av tio, 40 procent, att de tycker demokratin är hotad.

För våra folkvalda poltiker, de som är verksamma i demokratins kärna, är detta alltså ett reellt hot.

Scherman intervjuade flera av dem, alla gav de starka skildringar av den politiska verkligheten, men mest intryck på mig gjorde Rona Aksak, praktikant hos riksdagsledamoten Robert Hannah (L), när hon förklarade varför hon satsar på politiken:

– Mina föräldrar är politiska flyktingar. De kommer från en situation där de inte kunde tala fritt. Det fanns ingen yttrandefrihet, ingen demokrati. De var förtryckta. Jag har vuxit upp med att vi måste värna om demokratin. Så om det finns krafter som är odemokratiska då måste vi snabbt åtgärda det.

Ödling menar att oron bland människor som känner sig frånsprungna måste tas på största allvar.

– Samhället förändras så snabbt. Det oroar människor. Vi är i början av en industriell revolution. Den här gången är det internet och automation. Revolutionerna kommer med jämna mellanrum och ser alltid likadana ut. Man ägnar 20 år åt att bygga en infrastruktur, sen blir det kaos, sen kommer man ut på andra sidan där det blir bättre.

– Kanske vi är igenom en fjärdedel. Det vi ser nu är ingenting mot det som kommer. Men om det vi har gjort hittills har skapat så här mycket oro och skillnader, under en fjärdedel av den här industriella revolutionen, då finns det inget hopp om att demokratin kommer kunna hålla ihop. Samhället slits itu på många sätt, det kommer bli så oerhört stora splittringar.

Så i slutet av föredraget kom frågan vi alla tänkte på: Vad kan vi som vill bevara demokratin göra?

Svaret kom blixtsnabbt från Per Ödling:

– Se positivt på framtiden och sprid den framtidstron till människor runt er.