Jag har tidigare hyllat Hansens "Hjärnstark", där han förklarar varför rörelse är bra för hjärnan, och med "Skärmhjärnan" fortsätter psykiatrikern sin framgångsrika folkbildningsresa.

Lika pedagogisk som Hans Rosling var kring tillståndet i världen, lika pedagogisk är Anders Hansen om vad som påverkar våra hjärnor.

I "Skärmhjärnan" tar Hansen avstamp i evolutionen, vad som format människans hjärna till det den är idag, och visar vad som händer när den hjärnan utsetts för en tid med högt tempo, konstant stress och digital livsstil.

Artikelbild

Det är en chockerande läsning som lämnar mig fylld av insikter och beslutsamhet att ändra mitt beteende.

Jag är ingen värstinganvändare av mobiltelefonen, jag ägnar exempelvis ganska lite tid åt sociala medier, men oj vad jag ändå låter den pressa min hjärna.

Det måste bli ändring på det, mitt missbruk måste få ett slut, jag måste sätta mig på någon form av avvänjning å det snaraste.

Vi plockar upp mobilen var tionde minut ­alla vakna timmar, skriver Hansen. Det sorgliga är att det låter helt rimligt. Vissa stunder gör jag det betydligt tätare än så, andra stunder inte alls så tätt. Så i genomsnitt gör jag det säkert var tionde minut.

Samma studier visar att var tredje användare dessutom kollar mobilen minst en gång per natt. I åldern 18-24 år till och med varannan. 40 procent av oss skulle hellre vara utan sin röst en hel dag än mobilen.

Hur har det blivit så här galet?

Som Hansen förklarar det handlar mycket om dopaminet, hjärnans belöningssystem. Inget kickar igång det så mycket som när något kanske kan hända. Dopaminet i hjärnan stiger mer då än när något verkligen händer. Det är detta spelbranschen lever på, att det kan bli en vinst, och det är utifrån de egenskaperna alla sociala medier är uppbyggda. Kanske det har hänt något, kanske någon har uppdaterat, kanske någon har tryckt gilla.

Faktum är att våra mobiltelefoner är överfulla av sådana kansken. I mejlen, sms-en, chatten, ja i stort sett varje app i telefonen ger känslan att det kanske har hänt något.

Hos försökspersoner som tvingades lämna ifrån sig sin mobiltelefon steg nivåerna av stresshormonet kortisol efter bara tio minuter.

Så reagerar våra hjärnor på att inte få kolla alla dessa kansken.

Samtidigt möter psykiatrin i Sverige att var tredje svensk uppger sig ha sömnsvårigheter och nära en miljon svenskar över 16 år, motsvarande var nionde svensk vuxen, får antidepressiva medel utskrivna.

Vi lever längre, vi är friskare, vi har ett högre välstånd och vi har underhållning nära till hands hela tiden – ändå verkar vi svenskar vara mer nedstämda än någonsin.

När Anders Hansen borrar kring just detta, och hur vår digitala livsstil kan ha tagit oss dit, är "Skärmhjärnan" som mest intressant.

I bokens inledning fyller han två sidor med 10 000 prickar som symboler för de generationer människor som levt sedan vår art uppstod i Afrika för 200 000 år sedan. Av dessa är det bara den sista pricken, vår yngsta generation, som utsatts för den här digitala revolutionen. De flesta av de 9999 andra generationerna har levt i betydligt farligare omgivningar och sida efter sida fyller Hansen mig med insikter kring vad som händer när en hjärna som formats på savannen placeras framför digitala skärmar nästan all vaken tid.

Att vår hjärna är i osynk med vår tid, som Hansen uttrycker det, råder det ingen tvekan om.

Så vad göra åt detta? Ett av Anders Hansens många råd i slutet av boken är att man ska kartlägga sitt mobilanvändande.

Så låt mig göra det, låt mig använda er kära läsare som mina lyssnare i sällskapet "Inte så anonyma mobilmissbrukare".

Hej allihopa, jag heter Christer, jag använder min mobil på ett ohälsosamt sätt och vill ändra mitt beteende.

Så här använder jag mobilen idag:

– Jag ringer, mejlar och sms-ar i jobbärenden väldigt många gånger per dag.

– Jag följer nyhetsflödet på minst fem nyhetssajter väldigt många gånger per dag.

– Jag tittar på mobilens klocka väldigt många gånger per dag.

– Jag söker fakta många gånger per dag.

– Jag är inne i min kalender många gånger per dag.

– Jag kommunicerar med familj och vänner via text eller telefon flera gånger per dag.

– Jag lyssnar på radio och poddar flera gånger per dag.

– Jag tittar på sociala medier flera gånger per dag.

– Jag ser program eller klipp på någon av streamingtjänsterna flera gånger per dag.

– Jag kollar busstider flera gånger per dag.

– Jag sätter alarm flera gånger per dag.

– Jag läser minst två e-tidningar flera gånger per dag.

– Jag spelar Wordfeud med min dotter dagligen.

– Jag bokar tid på gymmet flera gånger i veckan.

– Jag lyssnar på ljudböcker flera gånger i veckan.

– Jag fotograferar flera gånger i veckan.

– Jag gör bankärenden flera gånger i veckan.

Här börjar min förändring. Utifrån ovanstående beteende och med hjälp av Hansens råd i boken ska jag från och med nu börja med detta:

– Skapa helt mobilfria tider och meddela min omgivning om dem.

– Börja med armbandsur igen.

– Skaffa väckarklocka till sovrummet.

– Lämna mobilen utanför sovrummet under natten.

Det blir en början. Troligen inte tillräckligt, men ett steg i rätt riktning.

Anders Hansens "Skärmhjärnan" borde, liksom "Hjärnstark", vara obligatorisk läsning för alla Sveriges högstadieelever. Båda böckerna är pedagogisk, lättillgänglig folkbildning av bästa sort.

Oss vuxna är det svårare att tvinga att läsa så där får det räcka med ett råd:

Läs!