Språkspalten Länge fanns en tveksamhet i medier inför ordet hedersmord. Ett råd som ofta gavs var att man borde sätta det inom citationstecken eller skriva så kallat hedersmord. Nyligen var det en debattör som drog sig till minnes detta, men missförstod och trodde att syftet var att ifrågasätta själva företeelsen. Så var det inte alls. Tanken var tvärtom att man skulle språkligt distansera sig just för att visa att det inte finns något hedersamt med mord.

I dag är ordet etablerat i många sammanhang. Jag tror medier sällan tvekar att använda det, vilket inte hindrar att det väcker irritation. En del menar att hedersmord är ett eufemistiskt uttryck som döljer vad det handlar om. Att den som använder det intar förövarens perspektiv och därmed förringar gärningen. Och att ordet skymmer det faktum att det är ett mord.

Men med bara ordet mord försvinner onekligen en innebörd som man ville uttrycka.

En rad varianter har föreslagits. Skammord och vanhedersmord vänder på perspektivet. Men i grunden kvarstår problemet. Skam såväl som heder är i sammanhanget malplacerade ord för de allra flesta.

Språkligt sett kan förledet i sammansättningar med -mord uttrycka olika saker. Ibland offret (fadersmord), eller omständigheter (seriemord) eller som här motivet.

Så vad göra? Det rimliga är att fortsätta använda hedersmord och inse att det inte innebär att man därmed visar förståelse för gärningen.

Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se