”Många under 50-årsåldern kan inte skilja mellan ’var’ och ’vart’”, skrev en läsare för ett tag sedan, och fortsatte: ”Det är ju så enkelt, ,’vart’ anger riktning, ’var’ befintlighet; ’var är du?’ men ’vart ska du gå?’”.

Felanvändning av var och vart är en av de språkfrågor som irriterar mest, enligt min erfarenhet. Vanligtvis är det vart som används där det borde heta var. Precis som brevskrivaren noterar hör det oftast till yngre människors språk. Även det motsatta förekommer, det vill säga att var används genomgående, mer i södra Sverige än i andra delar.

Med tanke på att regeln är rätt så enkel kan man fråga sig varför denna utveckling har skett. En bidragande förklaring är förstås att orden är lika, såväl ljudmässigt som betydelsemässigt. En tanke är att vart uppfattas som tydligare än var, som i talat språk kan blandas samman med vad.

Om nu utvecklingen fortsätter, hur allvarlig vore egentligen den språkliga förlusten? Inte nödvändigtvis så allvarlig, enligt Språkriktighetsboken från 2005. Åtskillnaden mellan riktning och befintlighet är inte avhängig dessa ord. Vad som menas torde vanligtvis framgå ändå. Många språk saknar också motsvarande uppdelning.

Studerar man användningen närmare visar det sig också att det finns fall då logiken kan tyckas grumlig också hos den som ger akt på regeln. Nyss nämnda bok exemplifierar med ”Vart slängde du bollen?” och ”Var slängde du skräpet?”. Talaren verkar fråga efter samma sak – var något befinner sig – men väljer alltså olika frågeord.

Med detta sagt. Skriv helst rätt. Det är aldrig fel.