Förhyrd p-plats, står det ibland på skyltar. Men hur heter det egentligen, om man ska säga det högt? Hur ska man betona?

En inte orimlig tolkning är att det handlar om att någonting är hyrt på förhand, och att det alltså har att göra med ordet före. Vilket skulle ge betoning på för-, som i förvarna eller förboka.

Men det är att missförstå ordet. I själva verket är för- obetonat och betoningen ligger på den andra delen, -hyrd. Därmed är det mer att jämföra med ord som förminska och förstärka. För- tillför alltså ingenting betydelsemässigt i exemplet förhyrd.

Kunde man därmed lika gärna kalla det för en hyrd p-plats? Ja, det vore att säga samma sak.

Förhyra kom till svenskan från tyskan på 1500-talet och från början var förleden ett slags förstärkningsled, som också återfinns i förmana och även ursprungligen i ordet förälska.

I andra ord kan för- fylla andra funktioner. I fördriva handlar det om att föra undan något, i förblöda visar det att något sker i alltför hög grad.

I fallet med parkeringsskylten är det alltså närmast en stilfråga. Förhyrd har en mer formell prägel än hyrd (eller uthyrd). Därmed passar det bättre i vissa sammanhang och sänder kanske en signal om att uthyrningen har skett ordentligt och enligt konstens alla regler, med tecknande av avtal eller dylikt.

På just skyltar lever ofta den här typen av formella uttryck kvar som ett slags fasta men språkligt anakronistiska uttryck: Överträdelse beivras. Tillstånd erfordras. Obehöriga äga ej tillträde.

Språkligt tungt och svårbegripligt men budskapet räddas sannolikt av just det faktum att fraserna är så väl etablerade i sammanhanget.