Jag och kollega Mia Karlsvärd träffade nyligen syskonen Karlström och deras mamma Maria för att tala om de 20 åren som gått sedan Oskars och Linnéas pappa Robert mördades.

Det blev ett möte jag alltid kommer att bära med mig.

LÄS MER:Så blev deras liv – utan pappa

Artikelbild

| Maria, Linnéa och Oskar Karlström vid Linnéas köksbord.

Där satt de, med sin sorg, sitt trauma, som de levt med i 20 år i tidernas mest uppmärksammade våldsbrott, och förklarade för mig och Mia varför de ser positivt på livet.

Ingenting är starkare än att möta så starka människor.

Jag har alltid fascinerats av hur människor hanterar motgång. Hur vissa låter motgången ta över livet, ja till och med knäcka dem, medan andra till och med går stärkta ur den.

Jag minns hur jag som pojke frågade mormor hur det var att mista morfar så tidigt, innan han ens fyllt 60. Mormor, den mest positiva människa jag mött, svarade att det var hennes livs stora sorg men att han var med henne ändå varje dag de 27 år hon levde vidare utan honom.

Lika självklart svarade syskonen Karlström, Linnea, 25 och Oskar, 23, när jag frågade om deras trauma.

– Det som har hänt har hänt och det kan vi inte påverka. Vi vill försöka få ett så bra liv som möjligt, tänka positivt och ta vara på det fina i livet, sa Linnéa.

På frågan hur det har påverkat dem, att som barn mista pappa, svarade Oskar:

– Man bryr sig mer om varandra. Och så oroar man sig inte så mycket över andra saker.

Linnéa sa också:

– Det är lätt att bli ledsen när man tänker på att man har fått växa upp utan pappa. Ibland kan man låta det komma över en för att man känner att man behöver gråta. Det måste vara okej men det får inte ta övertag på en.

Det sistnämnda tror jag är utmärkande för alla som går stärkta ur en motgång. De bär med sig det tråkiga, förtränger det inte, men de låter det inte ta över dem, de behåller kommandot över sina liv.

Österrikiske, judiske psykiatrikern Viktor Frankl (1905-1997) är ett av historiens bästa exempel på människor som går stärkta ur motgångar. 1941 gifte han sig med sin första fru, Tilly Grosser, som då var gravid. Några månader senare tvingade nazister henne att göra abort och ytterligare några månader senare deporterades Frankl, hans hustru och hans föräldrar till koncentrationslägret Theresienstadt nära Prag. Frankl själv överlevde fyra koncentrationsläger, inklusive Auschwitz i Polen, men frun och föräldrarna dog. Frun satt i lägret i Bergen-Belsen när kriget tog slut, men trampades ihjäl när fångarna sprang ut i frihet.

Där började Viktor Frankls liv i frihet 1945. Han gifte om sig 1947, fick en dotter, två barnbarn och ett barnbarnsbarn. Han blev känd som logoterapins fader, han undervisade på världens mest prestigefyllda universitet, blev hedersdoktor över 40 gånger och skrev 30 böcker. När han dog 92 år gammal var han fortfarande gift med sin andra fru och nybliven amatörpilot.

Ingen har som Viktor Frankl visat på människans förmåga att klara av motgångar.

Ett av hans budskap, i de teorier han formulerade, var att mentala problem inte kommer från lidande, utan den mening som ges åt lidandet.

På väg hem från familjen Karlström tänkte jag på Frankl, på hur fantastiska vissa människor är på konsten att ta motgång.

I sin mest kända bok, "Livet måste ha en mening", citerade Frankl tyske filosofen Friedrich Nietzsche:

”Han som har ett varför att leva för kan uthärda nästan alla hur.”