Det är en intressant fråga som jag har ställt mig själv många gånger men där svaret inte är helt enkelt. Hon har läst litteraturen väldigt noggrant och känner att hon inte kan leva upp till alla krav på hur en bra ledare bör vara, därav drar hon slutsatsen att hon nog inte är en bra ledare. Min bedömning blir dock det motsatta. Hon brinner för att se andra människor att växa och försöker verkligen skapa bästa förutsättningar för sina medarbetare. Det för mig är en bra grund för att vara en bra ledare.

Men återigen påminns jag om att det där med att leda sig själv inte alltid är så lätt. Och det är precis det som min rapport handlar om. Vad innebär det då att leda sig själv? Att jag har någon slags plan för vad jag vill med mitt liv och några tankar kring hur jag vill leva. Är jag dessutom medveten om att mina tankar skapar en känsla som oftast leder till en handling så kan jag öva på att välja mina tankar och försöka se andra perspektiv till exempel genom reflektion. Det kan förändra hur jag upplever mitt liv. Allting jag upplever behöver inte värderas i svart eller vitt, gott ellet ont utan det är lärdomar som jag kan ha nytta av senare i livet.

Våra livsvillkor har radikalt förändrats sedan vi människor bodde på savannen, konstaterar jag i min rapport, men vår hjärna har inte hängt med i utvecklingen. Hjärnan vill att vi ska överleva så den lägger fokus på hot och avvikelser och med dagens informationsöverflöde leder det lätt till att vårt hotsystem blir överaktiverat. Det drar igång reptilhjärnan vilket gör att vi inte får tillgång till hela vår hjärna och det blir därmed svårare att lösa problemet. En kvinna jag pratade med uttryckte det tillståndet med att hon tittar ner i handväskan men hon ser ingenting.

Hotsystemet drar igång även när vi, som min klasskamrat, väljer att kritisera oss själva eller om vi konstant är lite småstressade på väg till nästa möte. Om det händer någon dag är väl inte hela världen men när du konstant hör dig själv säga att ”Det är lite mycket just nu” kanske det är dags att reflektera över vad livet egentligen går ut på. Blir du dessutom förkyld varje gång du väljer att ta semester och får chansen att koppla av så vet du att du lever på gränsen. Vår hjärna nedprioriterar nämligen icke vitala system som immunförsvar, fortplantning och matsmältning. Så hur ser det ut hos dig kopplat till dessa system?

Men självklart så går det att prestera och må bra under tiden. Konsten är att vara snäll mot sig själv och lyssna på vad du behöver snarare än att använda piskan. Men för att kunna lyssna på sig själv behöver vi också vara i kontakt med hela oss så fundera på vad som ger just dig energi. Hittar du dessutom din inre drivkraft så kan du hamna i flow-kanalen och uppleva att både tid och rum upphör. Min erfarenhet är att man inom idrottens värld är mer lyhörd för vad kroppen behöver i en viss given situation. Några spelare som kommer till matchen behöver lugn och ro medans andra behöver komma igång och att då behandla alla lika skulle inte fungera.

Det får mig att tänka på säkerhetsgenomgången på flyget där flygvärdinnan uppmanar dig att först sätta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Den filosofin kan vi säkert tillämpa inom andra delar av livet också.

Har du andra tankar och idéer kring självledarskap? Tveka inte att höra av dig!