Robotar som läkare? Robotar som sköter ditt hem, ditt jobb och som kör dina barn till sina aktiviteter?

Runt om i världen, inte minst i Östergötland, arbetas det febrilt för att utveckla artificiell intelligens som ska klara allt vi människor kan – fast mycket bättre.

Östergötland år 2030 – vilken roll spelar vi människor då?

Artikelbild

| Runt om i Östergötland utvecklas artificiell intelligens som ska klara av sånt vi människor gör idag. I sitt sommarprogram i radio ställde Max Tegmark, en av världens främsta AI-forskare, frågan: ”Är det så att samtidigt som vi människor listar ut hur vi fungerar så gör vi oss själva överflödiga?”

Den frågan ska jag lyfta med ett antal intervjuobjekt i den här spalten under våren. Tipsa mig gärna om människor du tycker jag ska intervjua!

Det har slagit mig på min resa runt om i det östgötska näringslivet, i vår serie ”Onsdagsintervjun”, hur alla företag arbetar med den automatisering som den digitala revolutionen för med sig.

Jag stod på Herrsäter gård i veckan och såg korna gå in i mjölkroboten (läs på sidorna A6-7). Sveriges första mjölkrobot installerades redan 1998 så för många kor har automatiseringen varit vardag i över 20 år.

Allt talar för att 2020-talet blir årtiondet då automatiseringen slår igenom på allvar för oss människor.

På Toyota i Mjölby utvecklas förarlösa truckar, på Väderstad förarlösa jordbruksmaskiner och i området runt Vallastaden, universitetet och Mjärdevi kommer vi inom kort att se förarlösa bussar i trafik.

Frågan är vad vi människor ska göra i framtiden?

En av världens främsta AI-forskare, svensken Max Tegmark, resonerade kring artificiell intelligens i sitt sommarprogram i radio i somras.

Han sa då bland annat:

– Varje gång vi listar ut hur någon del av oss funkar så bygger vi maskiner som gör samma sak bättre. När vi började förstå vad muskler var så uppfann vi motorer som var både starkare och snabbare och fick den industriella revolutionen. Nu förstår vi allt mer om hur våra hjärnor skapar intelligens genom att behandla information, och mycket riktigt försöker vi bygga maskiner som är ännu smartare och snabbare. Är det så att samtidigt som vi människor listar ut hur vi fungerar så gör vi oss själva överflödiga? Det vore poetiskt tragiskt.

George Orwells ”1984” var en dystopi när den kom 1948, men om den gavs ut idag skulle den framstå som en inte alls overklig framtidsspaning.

Max Tegmark menar att det är en tydlig risk med artificiell intelligens, att den ska bli så intelligent att den manövrerar ut oss människor, så som Orwell var inne på för 80 år sedan.

AI måste demokratiseras, framhåller Tegmark. Alla AI-utvecklare måste räkna med risken att deras teknik kan komma att användas på ett odemokratiskt sätt.

Som han sa i sitt sommarprogram:

– Vi måste byta strategi. Vår gamla strategi var att lära oss av misstag. Vi uppfann eld, klantade till det en massa gånger, uppfann brandsläckaren. Men mer kraftfull teknik, som kärnvapen och superintelligens, är det en dålig strategi att lära oss av våra misstag. Vi vill inte säga ”hoppsan vi vätebombade tusen städer av misstag, nu lär vi oss att vara försiktigare nästa gång”. Det är bättre att göra rätt vid första tillfället, det kan vara det enda tillfället vi får.

Det är förstås viktigt att den artificiella intelligensen fungerar även i en buss eller truck, men allra viktigast är det att den hanteras rätt och ansvarsfullt i nationella försvars- och försörjningssystem.

Ett tungt ansvar vilar på de som utvecklar tekniken och de som finansierar den.

Jeff Bezos (Amazon), Bill Gates (Microsoft) och Mark Zuckerberg (Facebook) har alla tagit sig in på topp 5 av världens rikaste tack vare banbrytande datateknik.

Max Tegmark pekar på det faktum att världens tre rikaste – Bezos, Gates och investeraren Warren Buffett – tillsammans äger mer än den fattigaste halvan av USA:s befolkning.

– Den fattigaste tredjedelen av amerikanerna blir allt fattigare och allt mer desperata, vilket har gett oss Donald Trump och det blir allt lättare för de rika att köpa politiker och media och korrumpera demokratin.

– Det är bara början. Jag tror att artificiell intelligens kommer att göra inkomstklyftorna mycket mer extrema om vi inte lyckas demokratisera den. Därför att en allt större andel av pengarna går till kapitalägare i stället för anställda när företagen blir allt mer automatiserade.

Då är vi tillbaka vid frågan vad vi människor fyller för funktion när tekniken tar över våra jobb och kapitalet går till teknikägarna?

Handelshögskolan har ställt frågan till ett hundratal företag, hur de skall utbilda sina studenter till en så komplex framtid, vilka kompetensbehov som behövs då. Det har resulterat i något de kallar för FREE.

F står för ett faktabaserat och vetenskapligt förhållningssätt, R för reflekterande och självmedveten, E för empatisk och kulturellt känslig och E för ett entreprenöriellt och ansvarstagande förhållningssätt.

Det mest intressanta, tycker jag, är det första E-et. Att Handelshögskolan ska utbilda empatiska och kulturellt känsliga studenter.

Kanske är det just det som blir svårast för tekniken att lära sig? Att ta empatiska och kulturella hänsyn.

I magasinet Signum skriver Handelshögskolans rektor Lars Strannegård:

– I denna vår maskinmättade tid måste vi bättre tillvarata potentialen i att vara människa. Inget är bättre på att vara människa än människan själv. Därför kanske nutidens högre utbildning behöver syssla med sitt ursprungsuppdrag: att kultivera och öka människors drag av mänsklighet.

Att AI kommer att slå igenom råder inget tvivel om. Snäv AI, den som jobbar inom bestämda ramar och är bättre än oss människor på exempelvis brädspel, är redan här. Assistenten Siri i Iphone-mobilerna är ett exempel på sådan AI. Den mer människolika AI:n, så kallad artificiell generell intelligens (AGI), återstår att utveckla. De flesta AI-forskarna tror att det kommer att ta några decennier, andra tror sekel.

AI såväl som AGI kommer att ta över många uppgifter som idag utförs av människor.

Vissa yrken försvinner, nya yrken skapas, men vilka och hur många?

Det vi vet, det expertisen vittnar om redan idag, är att allt tyder på att det framöver inte kommer att finnas tillräckligt med arbetstillfällen till alla som vill arbeta.

Så vad ska vi människor göra då, om det mest lutherska i oss, att gå till jobbet och tjäna ihop vår lön, tas ifrån oss?

En hisnande tanke, speciellt eftersom utvecklingen precis börjat.

Vi fortsätter diskussionen här under våren och jag lovar att de människor vi ska möta kommer att ge många fler infallsvinklar på huvudfrågan:

Östergötland år 2030 – vilken roll spelar vi människor då?