Systematiskt och med (nästan för) vetenskaplig precision sticker boken hål på allmänt vedertagna "sanningar" om - i tur och ordning - könet som en social konstruktion och kvinnors lägre löner, karriärsvårigheter, våldsutsatthet, dubbelarbete samt diskriminering i vården.

Ström presenterar biologiska och rationella skäl till varför mytbildningarna är falska, vilket leder fram till den andra reaktionen: Vrede över att Ström har mage att ifrågasätta den omsorgsfullt uppbyggda inrättningen av kvinnors underordning i det alltjämt patriarkala svenska samhället.

Tre kvinnliga S-ordföranden, Veronica Palm - Stockholms socialdemokrater, Emilia Bjurgren - SSU Stockholm, och Moa Neuman - S-kvinnor Stockholm, förkroppsligar den senare reaktionen. I tidningen ETC (19/5) skriver de att "den som vill förkovra sig inom ämnet jämställdhet gör klokast i att hålla sig långt borta från Pär Ströms senaste bok".

Samtidigt som S-ordförandena säger att boken inte förtjänar något utrymme i debatten anser de uppenbarligen att den är så farlig att människor, för sitt eget bästa, inte bör läsa den. Förmyndarmentaliteten för tankarna till bokbålens dagar. Kan det vara så att de avråder från Ströms bok för att de står svarslösa inför dess konstateranden?

"Men Pär, sanning blir inte myt bara för att du skriver att det är så", raljerar Palm & Co. Men - Veronica, Emilia och Moa - myt blir heller inte sanning bara för att ni och andra feminister upprepar dem. Inte med ett enda sakligt argument bemöter Palm, Bjurgren och Neuman Ströms belägg för mytbildningen kring kvinnors utsatta position. Om man nu inte räknar "så är det visst det!" som sakligt…

Trist nog ställs inte så höga krav på S-ordförandenas dåliga försvar eftersom de på många sätt redan är retoriska vinnare. Det feministiska hjulet behöver inte uppfinnas igen utan är i rullning, till både höger och vänster. Bara en idiot vågar i dag ifrågasätta den etablerade "könsmaktsordningen" och de "osynliga strukturerna" som trälbinder kvinnor.

Eller?

Lyckligtvis inte. Det finns de som vågar ifrågasätta, varav Pär Ström är en.

Han får även mothugg av Gudrun Schyman och jämställdhetskommunalrådet (!) Martina Nilsson i Malmö, som förlöjligar Ströms argument att många kvinnor faktiskt väljer att vara hemma med barnen och arbeta deltid framför tidskrävande chefsjobb. "Så korkade är kvinnor. Fan tro't", häcklar de (Sydsvenskan 20/5). Schyman och Nilsson är inte bara oförmögna att sakligt bemöta Ström, de fördömer dessutom kvinnor som gör det livsvalet.

Kvinnor som inte känner sig som missgynnade, underordnade offer tar sig för pannan. De har också skäl att känna oro över att personer som Veronica Palm och Gudrun Schyman gör anspråk på att föra deras och deras köns talan.

För övrigt är det också en myt att det bara är män som numera använder feminism som skällsord.