Ledare Inför vittnestvång samt möjlighet att vittna anonymt. Det är vad Malmöpolisen rekommenderar politikerna genom polismästare Stefan Sintéus på mikrobloggen Twitter. Det kan låta som kraftfulla svar från staten när den är ställd mot en eskalerande brottslighet. I själva verket lägger det sten på bördan för redan utsatta samt eroderar rättsstatens grundläggande byggstenar.

Det är lätt att förstå Malmöpolisens frustration. Den har att hantera extremt våldsam organiserad brottslighet som arbetar effektivt mot rättsväsendet. Saknas en etablerad tystnadskultur hotas vittnen till tystnad.

Att vittnen ibland är rädda är rationellt. Det våldskapital som finns i den organiserade brottsligheten, inklusive gängen, är betydande. Alla torde ha noterat att det är väsentligt fler rubriker om skjutningar än om fällande domar. Staten har i praktiken retirerat från flera områden och låtit våldsmonopolet övertas av kriminella. Även utanför dessa områden är det inte konstigt att vittnen frågar sig vilken förmåga Polisen har att skydda dem. Detta beror inte på medborgarna utan på staten, på beslutsfattarna som har låtit detta ske utan att prioritera en av rikets viktigaste myndigheter. Effekterna av detta lider alla av. Att med hot om straff tvinga människor att vittna innebär att staten fortsätter att skjuta ifrån sig ansvaret för situationen och placerar även den ökade bördan på medborgarnas axlar.

Anonyma vittnen är likaså en skenbart attraktiv lösning. Men det är förknippat med stora problem. Rätten att möta sin anklagare härstammar från romersk rätt och har varit en fundamental del av rättsstaten under tusentals år. Den ska inte inskränkas i onödan.

Ibland påstås det, såsom när Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé föreslog införandet av anonyma vittnen hösten 2017, att anonymiteten bara behöver användas i fall av särskilt grov brottslighet. Men ju grövre anklagelserna är desto viktigare är det att rättssäkerheten är stark. Anonyma vittnen skulle öka risken för falska vittnesmål och ytterligare undergräva tilliten till rättssystemets opartiskhet och trovärdighet.

Situationen för vittnen måste dock förbättras. En nödvändig åtgärd är att skärpa straffen för övergrepp i rättssak. Det är ett allt vanligare fenomen vars konsekvenser är samhällshotande och växer proportionerligt. Detta måste avspeglas i straffen. Att såväl Alliansen som S går till val på detta borgar dock för att en förändring går att genomföra i närtid.

Andra åtgärder kan innefatta att se över vittnens fysiska situation under rättegångarna. Brottsoffer och förövare kan tas in via särskilda vägar, men vittnen får normalt vänta utanför salen med gärningsmannens vänner eller gängmedlemmar. Detta måste kunna lösas bättre.

Det viktigaste är dock att återupprätta våldsmonopolet. Ge Polisen resurser att verka effektivt i hela riket. När allmänheten upplever att Polisen kan skydda oss kommer fler vara villiga att vittna.