Vi har ingen lokaaal ju! Klassiskt tidningscitat från tiden då fritidsgårdar var en stor fråga. Jag vet inte hur många såna artiklar jag skrev som nyhetsreporter back in the days.

Nu skriver jag en till. Fast lite annorlunda.

Ni kanske tycker att lokal kulturpolitik låter så tråkigt att domkyrkoklockorna stannar. Men ni kanske tycker om folkmusikfestivalen, Linköpings symfoniorkester, kulturskolans konserter, stå upp-kvällar, blåsarsymfonikerna, kammarmusik…

Låt oss gå tillbaka till 2014. Då antogs en kommunal ”eventstrategi” där målet var att bli Sveriges tredje eventstad.

Visst låter det kaxigt (om än orealistiskt). Och det har säkert gett effekt, eventen är många och besöksnäringen växer.

Kommunala bolaget Visit Linköping (dåvarande Arenabolaget) gör ett bra jobb.

Men en oönskad effekt hade ingen tänkt på.

När eventen rasar in, åker de lokala kulturaktörerna ut.

De får helt enkelt inte plats. Dessutom har de inte råd med de konkurrensutsatta hyrorna, där avkastningskraven på Visit Linköping spökar.

Därför flyttade den fantastiska Folkmusikfestivalen till Norrköping. Därför dog stå upp-kvällarna på Backstage. Därför klagade Linköpings symfoniorkester högljutt i Corren (21/3 2019) över att Crusellhallen blivit så nedrans dyr att de inte visste vad de skulle ta sig till.

Lika förtvivlade var Musik i Linköping, Östgötamusiken, Linköpings Akademiska orkester, Hemvärnets musikkår, Svensk Blåsmusikfestival, Linköpings kammarmusikförening och Linköpings balettförening som alla höll med när ordföranden i Linköpings symfoniorkester Pia Reyes sa:

”Lämna tillbaka konserthuset till kulturen. Låt näringslivet, kommunen och sponsorer fixa en annan lokal till konferensverksamhet. Det borde vara kulturlivet i fokus men det sägs inget om det. I bolagsordningen nämns det i fjärde hand”.

Det är faktiskt skandalöst! Lokala eldsjälar, såna man måste vara rädd om och som bjuder Linköpingsborna på högklassiga kulturarrangemang, ska inte behöva hamna där.

Nyligen arrangerade kultur- och fritidskontoret i Linköping en kulturpolitisk debatt i Passagen (som jag fick äran att moderera). Där kom förstås hyresfrågan upp, bland många andra.

De två som debatterade var majoritetens Gustaf Appelberg (L), som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden, och oppositionens Niklas Nåbo (S), som är vice.

Två engagerade och kunniga kulturpolitiker måste jag säga. Och att en sådan debatt ens arrangerades är ju strålande. Verkligen steg åt rätt håll.

Men några skarpa svar om de dyra hyrorna kunde de inte trolla fram.

Gustaf Appelbergs vision är att bygga nytt konserthus och ny konsthall, stora sådana som anstår en kommun med 250 000 invånare, sa han. Kanske på andra sidan Stångån.

Att nytt konserthus behövs har Visits VD Johan Rustan sagt länge.

Men fram till dess då? Förutom striden om Konsert & kongress så är Wallenbergsalen i länsmuseet stängd i tre år och vad jag förstår stänger också hörsalen i Stadsbiblioteket för renovering/ombyggnad.

Så nu, just nu, måste något göras. Ge kulturen tillbaka sin plats och skriv skyndsamt om direktiven till Visit Linköping!

Till sist: Ett lokalt lästips för sommaren är Åke Stolts ”Dödspilotens son”. Har inget med politik att göra, säger ni. Jo då. Förutom ett gripande levnadsöde handlar den på ett djupare plan om klass.