Ledare I fredags stod det klart att Telia genomför köpet av Bonnier Broadcasting och TV4. Det är en olycklig affär eftersom det innebär att svenska staten blir den dominerande aktörer på mediemarknaden.

Staten kontrollerar redan i dag en stor del av medielandskapet genom public servicebolagen SVT, SR och UR. Genom Telia, där staten är största ägare med 37 procent, blir TV4 i princip en statlig kanal.

Nu höjs röster för att staten ska sälja sitt innehav i Telia och näringsminister Mikael Damberg (S) har öppnat för att dra in TV4:s sändningstillstånd. Ingen lösning är utan problem. Telia sitter på viktig infrastruktur som kan vara klokt att ha kvar i statlig kontroll och att släcka TV4 skulle i praktiken också innebära en återmonopolisering.

Mediebolag bör inte ha starka ägarband till staten. En fri och öppen debatt fordrar att det det finns en flora av icke-statliga konkurrerande aktörer, vilket nu hotas av maktkoncentrationen.

Mångfald uppnås bäst genom fri marknad. Går det att starta mediebolag och tjäna pengar på det kommer vi att se en ökad pluralism. Detta är en utveckling som redan sker med allt fler aktörer på nätet som förmedlar underhållning och nyheter på bloggar, poddar och genom streamingtjänster. En utveckling som gör SVT allt mer irrelevant.

Public service skulle kunna vara motiverat om de ägnade sig åt just opartisk nyhetsförmedling och gav ett mervärde. Men i dag är inte det fallet. Melodifestivalen, sport och dokusåpeliknande program faller knappast under uppdraget utan hade platsat bättre på en kommersiell kanal.

Även nyhetsrapporteringens oberoende är ifrågasatt. Enligt de nationella SOM-undersökningarna (2000 och -17) tappar SVT och SR förtroende i alla ålderskategorier och i synnerhet från dem som identifierar sig som höger. Det är inte konstigt när en oproportionerligt stor del av journalistkåren på SVT är vänster. Journalistforskaren Kent Asp visade år 2014 att 52 procent av journalistkåren på SVT var miljöpartister. Om SVT:s journalister fått bestämma skulle MP få egen majoritet medan det nu inte ens är säkert att svenska folket stödjer att partiet sitt kvar i riksdagen.

Svenska politiker har fokuserat på att säkerställa public services intäkter genom att tvinga samtliga medborgare över 18 år att betala 1 300 kr om året, även om de inte har förtroende för nyhetsförmedlingen eller tittar på Mello. Det går inte ens längre att slänga ut TV:n för att slippa avgiften. I Danmark har man valt att gå en en delvis annan väg genom att kraftigt banta Danmarks Radios (DR) uppdrag och budget. Budgeten skärs i skrivande stund ned med 20 procent så att DR kan fokusera på sitt grunduppdrag. Detta efter att bolaget fått utstå liknande kritik som SR och SVT – det vill säga att de är maktfullkomliga, partiska och ägnar sig åt sådant som ligger utanför uppdraget. Nu kommer danskarna ha mer pengar kvar i plånboken så att de själva kan välja vilken media de konsumerar.

Danskarna har även nyckeln till hur man ska hantera en försäljning av Telia. Den 1 augusti kommer den danska regeringen nämligen att stycka upp och sälja delar av den danska motsvarigheten till Telia: TDC. Om Sverige följer efter och styckar upp Telia i en infrastruktursdel och en innehållsdel kan staten stärka sitt ägande över infrastrukturen och utan problem sälja innehållsdelen som innefattar köpet av Bonnier Broadcasting.