”De krafter som vågar stå upp för människovärdet och demokratin, ska veta att de går tillsammans med de svenska socialdemokraterna!” Det sade statsminister Stefan Löfven i sitt tal på första maj i Umeå tidigare i veckan.

Från vem hotet mot människovärdet och demokratin kommer rådde det inget tvivel om i talet. Efter en passage om Sophie Scholl – den tyska studentskan som dömdes till döden för sitt motstånd mot den nazistiska regimen – förklarade statsministern att ”de konservativa visar att de inte är att lita på i det här arbetet”.

Han vände sig även direkt till medlemmar i Moderaterna och Kristdemokraterna: ”Stå emot! Bidra inte till att ge dem mera makt! Högerextremismen behöver motståndare – inte kopior!”

Moderaterna och Kristdemokraterna är inte partier att lita på i arbetet mot extremism. Budskapet framgick med all önskvärd tydlighet.

Samtidigt i samma stad tågade Vänsterpartiet tillsammans med Kommunistiska partiet och Revolution – organisationer som verkar för revolution och kommunistisk diktatur. I Vänsterpartiets tåg i Stockholm syntes plakat med hammaren och skäran, och bilder på Lenin.

På andra sidan Atlanten i Venezuela pågick också demonstrationer under onsdagen. Fyrtio personer skadades i protesterna mot den socialistiska diktatorn Nicolás Maduro, som försatt landet i fattigdom, svält och förtryck. En ung kvinna dog efter att ha blivit skjuten i huvudet av en soldat. Bilder visar hur militärfordon kör rakt in i folkmassorna.

Detta är landet vars president vänsterledaren Jonas Sjöstedt gratulerade till segern för bara sex år sedan. Vänsterpartiets grupp i Europaparlamentet har vägrat att ge sitt stöd till oppositionen. I partiets första maj-tåg för två år sedan syntes en stor banderoll med budskapet: ”Venezuela är inget hot. Venezuela är ett hopp.”

Det är dessa krafter som i realiteten går tillsammans med de svenska socialdemokraterna, och som regeringen är beroende av. Tycker statsministern att Vänsterpartiets agerande är att stå upp för människovärdet och demokratin? Nej, Stefan Löfven är antagligen ganska bekymrad över deras internationella ställningstaganden och relationer med kommunistiska organisationer. Han är naturligtvis varken ansvarig för deras första maj-tåg eller arbete i Europaparlamentet.

Han förstår dock att han behöver partiet för makten, och han vet att Sverige inte blir en diktatur eller Socialdemokraterna ett kommunistiskt parti för att han samarbetar med Vänsterpartiet. Om det en dag var vad som stod på spel skulle han antagligen bryta samarbetet.

Det hade varit klädsamt om statsministern agerade hederligt nog att tillskriva Moderaterna och Kristdemokraterna samma demokratiska grundinställning och integritet.

Alternativt att han åtminstone kunde idka lite självkritik innan han utmålar två av oppositionens partiledare som högerextremismens lierade. Arbetet för frihet och demokrati är trots allt för viktigt för att användas för billiga partipolitiska poänger.