Det är någonting speciellt med Folk och Försvars årliga rikskonferens, som gick av stapeln tidigare i veckan. Konferensen samlar i princip hela Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska intresse och expertis.

Mot en fond av tända brasor, längdskidåkning och hemtrevlig stämning på Högfjällshotellet i Sälen sker några av årets mest intressanta samtal och diskussioner om Sveriges försvarsförmåga och roll i världen.

Konferensen har under många år utgjort det enskilda tillfälle då dessa viktiga frågor fått en chans att synas i den allmänpolitiska debatten. För några år sedan diskuterades försvars- och säkerhetspolitik knappt alls.

Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar skar ned på Försvarsmaktens budget. Det fanns ingen anledning att göra någonting annat. Den eviga freden hade inträffat.

Det är lyckligt att det inte är mentaliteten längre. Tre gånger har krig på den europeiska kontinenten varit otänkbart: efter fransk-tyska krigets slut 1871, efter första världskrigets slut 1918 och efter kalla krigets slut 1991. Två av dessa tre gånger har den eviga freden avlösts av de blodigaste krigen som mänskligheten har skådat.

Finns det en enda historisk lärdom i världen, så är det att det är mycket svårt att sia ens om sin omedelbara framtid.

Det innebär inte att vi bör gå runt och leva i ständig oro. Från konferensens scen gjordes vid flera tillfällen viktiga poänger om optimism. Men evig vaksamhet är frihetens pris. ”Vi låter Sverige vara i fred – så att livet kan fortsätta som vanligt”, säger Försvarsmakten i sin senaste reklamkampanj.

Det handlar inte bara om att försvara vårt territorium – utan om att försvara våra grundläggande värderingar och vårt sätt att leva med varandra i frihet.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina och annektering av Krim år 2014 har Sverige återigen påbörjat arbetet med att stärka vår försvarsförmåga. Det har alltid skett med ett antal års fördröjning – men nu börjar vi komma till vissa insikter kring hoten från Ryssland, Kina och internationell terrorism.

När försvarsminister Peter Hultqvist kallade inköpet av de marschkängor som under många år saknas i försvarsmakten som en ”satsning” insåg dock åtminstone undertecknad att vi har en bit kvar till sund försvars- och säkerhetspolitik.

Socialdemokraternas samarbetspartner i regeringen, Miljöpartiet, var också representerade och gjorde genom språkröret för Grön ungdom Hanna Lidström uttryck för sin pacifistiska vision. Det handlade bland annat om att militären helst skulle fokusera på icke-militära hot som miljökatastrofer och att på lång sikt ”nedrusta till trygghet”.

Det är en naiv ideologi som riskerar att vara farlig om den får inflytande i försvars- och säkerhetspolitiken. Lyckligtvis gäller den moderata och kristdemokratiska budgeten med satsningar på försvaret i år – men den tillträdande regeringen som Centerpartiet och Liberalerna givit ansvar över landets säkerhet måste också ta sitt ansvar vad det lider.

Då duger inte tron på den eviga freden. Det är fortfarande som den romerske generalen och författaren Flavius Vegetius Renatuse skrev för 1 600 år sedan. Si vis pacem, para bellum. Om du önskar fred, rusta för krig.