Ni har väl sett Federico Fellinis burleska klassiker ”Amarcord”? En kollektiv ceremoni inleder filmen. Invånarna i den italienska staden har samlats på torget. Uppsluppen stämning råder. Bränsle dras fram till en väldig brasa. I toppen placeras en häxdocka, symbolen för den bistra vinterperioden.

När lågorna slukar henne är äntligen den kärva årstiden besegrad. Våren, hoppet och den berusande glädjen regerar.

Det är Fellinis variant av Valborg. En tradition som inte minst lever starkt i Sverige och har så gjort sedan hedendomen. Symboliskt låter vi elden bränna det gamla och tråkiga. Askan ger plats för det nya; naturens och människans återfödelse.

Ikväll läggs dock sordin på firandet. Valborgsmässobrasorna är inställda på mängder av håll. I detta ligger också en mycket tydlig symbolik. Länsstyrelsen i Östergötland har förlängt eldningsförbudet. I stora delar av Sverige är det ovanligt torrt - igen.

Inga ritualer kan befria oss från det dystra faktum att klimatförändringarna rubbar de existentiella villkoren för tillvaron på den planet vi gemensamt delar.

Ett konkret uttryck för det är förhöjda brandrisker i markerna, allt tidigare på våren och allt senare på hösten. Förra året uppmätte SMHI den varmaste majmånaden sedan 1750.

Den extremt heta sommaren som följde blev en katastrof för lantbruket. Torkan gick hårt åt spannmålsskörden och betet, bönder tvingades till nödslakt av sina djur.

Samtidigt brann 25 000 hektar skog ner. Nu är det som en rasande repris inletts, bland annat utanför Tjällmo i Motala. De senaste decennierna har skogsbränderna mer än fördubblats i Kanada och USA, såväl utländska som svenska forskare menar att det är något vi måste räkna med även här.

I det lilla, men ack så betydelsefulla, visar årets uteblivna samlingar kring valborgsmässobrasorna vi inte vågar tända på den globala uppvärmningens konsekvenser. Hoppet om en återfödelse är ändå ingalunda släckt.

Klimathotet är ett problem vi dragit över oss själva genom tidigare tanklöshet och oförstånd. Idag vet vi bättre. Beslutsamheten växer att minska koldioxidutsläppen och övergå till miljövänligare teknik. Världen kan och ska räddas.

Som författaren, filosofen och poeten Lars Gustafsson brukade säga: Vi börjar om igen. Vi ger oss inte. Vi är inte skit.