För att travestera Thomas Marshalls självironiska skämt om sin roll som USA:s vicepresident under Woodrow Wilson: Det var en gång två bröder. Den ene gick till sjöss. Den andre blev landstingspolitiker. Ingen hörde någonsin av dem igen.

Från årsskiftet existerar förvisso inga landsting i Sverige längre. Precis som blev fallet i Östergötland 2014 har etiketten numera ändrats till ”region” överallt i riket.

Deras viktigaste ansvarsområde är fortfarande sjukvården, en fråga som väljarna brukar prioritera väldigt högt. Ändå torde regionpolitikerna förbli en lika anonym och diffus skara makthavare som tidigare.

Trots att de idag omdöpta landstingen funnits som självstyrande enheter mellan kommun- och riksnivån sedan 1862, har dessa regionala forum aldrig fått något naturligt fäste i folkdjupet och kan i upplevelsen av ansiktslös gäspighet närmast jämföras med Europaparlamentet.

Få skulle nog kunna påstå - förutom möjligen de närmast sörjande politikerna - att det vore en svår demokratisk förlust om regionerna avskaffades.

Men det som främst talar för en nedläggning är den evinnerliga vårdkrisen. Situationen i Region Östergötland tjänar som ett symptomatiskt exempel. Ekonomin går sedan länge med blödande underskott och tillgänglighetsproblemen för patienterna är omfattande.

Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Thorbjörn Holmqvist (S) hoppas på hjälp i form av mer bidrag från staten. Han utesluter heller inte en kommande skattehöjning för östgötarnas del (Corren 26/1).

Modern sjukvård är kostnadskrävande. Men strukturfelet av en i regioner fragmentiserad svensk vårdapparat gör knappast saken bättre.

Revirgränserna hindrar effektivare samordning, fördyrar den alltmer specialiserade och tekniskt avancerande vården, samt får målet om en jämlik standard över hela landet att bli kroniskt svåruppnåeligt.

Kort sagt utnyttjas redan befintliga resurser dåligt på grund av den hopplöst antikverade organiseringen.

Rimligast lösning är därför att staten övertar det ansvariga huvudmannaskapet för sjukvården och att den löpande styrningen överlåts från politikerkåren till professionen.

Övriga verksamheter i de forna landstingen, som regional utveckling och kollektivtrafik, kan skötas i samverkan av berörda kommuner.

Vem behöver Region Östergötland?