"I natten darra / de kalla väder. / Steg hör jag knarra / på vindens bräder: / i hvita kläder / stod herrgårdsflickan, / med vaxljuskrona kring håret fäst, / nyss vid mitt läger och räckte brickan / lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst. / Nu upp till gamman / i mörka tider! / Med tjärvedsflamman / Lucia skrider / i däld och lider".

Så skaldade Erik Axel Karlfeldt, som få idag kanske läser i stugorna. Men när det begav sig var han så uppburen att Svenska Akademien förärade honom Nobelpriset i litteratur 1931 - postumt till och med!

Karlfeldts sedermera tonsatta dikt "Lucia" ovan är från 1898 och skildrar en luciamorgon på en svensk herrgård (om ni undrar över de ålderdomliga orden så betyder "däld" en liten dal, "lider" är ett uthus där man förvarar redskap).

Herrgårdsmiljön är inget slumpartat val av Karlfeldt. Runt förra sekelskiftet var luciafirandet i Sverige ännu främst en exklusivare angelägenhet för de övre samhällsklasserna. Gamman vid tjärvedsflamman för torpare, småbönder och arbetare? Glöm det.

Först framåt slutet av 1920-talet började traditionen demokratiseras och blev en allmänt omhuldad ljushögtid i folkhemmet. Frid och fröjd? Inte riktigt längre.

Förskolan Kärrbacken i Motala har denna sena novemberhöst nått närmast herostratisk ryktbarhet i riket genom att ställa in luciafirandet. Den ansvarige förskolechefen motiverar beslutet med ett slags omvänt demokratiargument, typiskt för vår ängsligare epok.

Risken finns att alla vårdnadshavare inte har råd att skaffa erforderliga dräkter till sina små i luciatåget. Skolan får inte exkludera, kränka och diskriminera någon. En del känsligare barn kan även bli oroliga vid större gruppsammankomster. Sedan måste man ju också tänka på det obligatoriska genusperspektivet.

Omsorgen om det uppväxande unga släktet i den bredare massan kräver således att de besparas sång och festligheter vid Lucia. Det är ju en intressant signal från Kärrbackens förskola, som ironiskt nog minner om hur det brukade vara för invånarmajoriteten i det forna bondesamhällets Sverige.

Där fanns definitivt ingen fara att vanliga ungar skulle traumatiseras av att uppleva flickor med vita kläder och ljus i håret. På sätt och vis värnar alltså Kärrbackens förskola en gammal tradition i det avseendet.

Såväl berörda som icke berörda föräldrar har förstås flugit i taket, det stormar av raseri på sociala medier och i tidningarna är det svarta rubriker. Det är också ett intressant fenomen som tycks upprepas varje år numera när Lucia är på tapeten.

Ständigt är det någon skola, någonstans i landet, som väcker skummande nationell vrede genom att oförlåtligt förgripa sig på högtidens former - som högröstade målsmän och larmande debattörer ser det i alla fall. Om det i första hand är å skolbarnens vägnar eller sina egna är dock mer oklart.

Möjligen hade 1800-talets torpare ändå rätt. Enligt folktron var nämligen troll bokstavligen i rörelse under Lucia och mycket kunde gå på tok. Bäst var därför bara hålla sig stilla och ta det lugnt.