Svenskarna har blivit ett folk av fifflare, utbrast Gunnar Myrdal på sin ålders höst. Han var en av socialdemokratins tongivande folkhemsingenjörer och nobelpristagare i ekonomi.

Men på 80-talet såg Myrdal hur systemet han varit med om att skapa började ruttna inifrån. Folkhemsidén om att kanalisera godhet, trygghet och solidaritet genom en stark, opersonlig statsmakt visade sig i längden få oroande konsekvenser för samhällsmoralen och medborgarandan.

Människor vande sig vid att leva med händerna i varandras fickor. Politiken hade perverterats till att lova ständigt nya förmåner på andras bekostnad, medan det individuella ansvarstagandet sjönk i bakgrunden.

Höga skatter och svällande byråkrati gjorde svartjobb och bidragstrixande allt attraktivare. Hur mycket har förändrats sedan dess?

Välfärdsapparaten läcker fortfarande betänkligt och har dessutom blivit en populär måltavla för organiserade kriminella. Runt 20 miljarder kronor beräknas den kvalificerade välfärdsbrottsligheten kosta oss varje år. De största förlorarna är naturligtvis de mest hjälpbehövande.

Med jämna mellanrum hör vi partierna kräva hårdare tag och skarpare kontroller för att stävja felaktiga utbetalningar, bidragsfusk, penningtvätt och skatteflykt.

Men utökad lagstiftning och fler polisbatonger har bara en begränsad effekt om tilliten går förlorad. Är de flesta människor öppna och ärliga behövs ju inget omfattande statligt kontrollregemente.

I grunden handlar alltså problemet om sprickor i samhällets värderingsbas. Men hur ska dess brister kunna repareras när den politiska eliten själva inte är främmande för att utnyttja systemet för egen vinning?

Hade Gunnar Myrdal levt idag skulle han kunna säga att Sverige tycks fått en riksdag full av snikna bidragsmaxare. Uppenbarligen anser flera förtroendevalda att deras vanliga riksdagsarvode på 66 900 kronor i månaden av skattebetalarnas pengar inte är nog.

Genom kreativa upplägg, som att skriva sig hos sina gamla föräldrar eller i sommarstugor på andra orter, har en rad riksdagsledamöter som bor med sina familjer i Stockholm avslöjats med att tillskansa sig extra bidragsinkomster.

Nu begär de att inte klandras eftersom inga regler formellt har brutits. Okej. Vi får väl nöja oss med att blott konstatera: sådant system, sådan moral.