En passande dikt för dagen torde vara ”Oktober” av Erik Axel Karlfeldt, där han vemodigt skriver om upplevelsen att lämna sitt hyrda hus på landet:
”Nu är det höst igen. Vid stugans knut / ha våra sista vallmor blommat ut. / Ej skall jag mer beså en trädgårdslist, / ej länka rankan kring en förstukvist. / Ur grinden rullar ut en ful kaross, / längs vägen träden stå som dystra bloss - / ett upplöst hem, som far i blåst och regn / till hårda, obekanta murars hägn.”
Höst är det inte bara i sin årstidsrelaterad bemärkelse, utan även allt tydligare i ekonomin. Den börjar utifrån konjunkturrapporternas dystra bloss blomma ut med besked.
Siffror från SCB visade nyligen att sysselsättningen stagnerat och fler människor är utan jobb (7,1 procent - en ökning med en hel procentenhet sedan ifjol). Stefan Löfvens löfte att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 har virvlat bort som ett gulnat löv i vinden. Vi möter istället det kommande året med arbetslöshetstal som renderar oss en plats i EU:s gärdsgårdsliga.
Räkna med att det blir värre. Under tisdagen kom det obehagliga budet att inköpschefsindex, som mäter aktiviteten i svensk industri, fallit rejält och ligger på en kylslagen nivå som inte setts sedan finanskrisen slog till med Lehman Brotherskraschen 2008.
Den redan närmast anorektiskt klena kronan tog ytterligare en smäll och rasade ännu mer i värde. Den skandalöst usla kursutvecklingen för vår valuta - som förbluffande nog de annars så debattivriga politikerna knappt haft ett ringaste ord till övers om - betyder fortsatt dyrare import, försämrad köpkraft och urholkade reallöner.
Exportföretagen brukar förvisso glädja sig åt att få artificiella konkurrensfördelar. Men enligt Dagens Industri (2/10) är det nu deppigare miner. Den bottenlågt värderade kronan hjälper inte längre försäljningen när efterfrågan på de utländska marknaderna viker. Donald Trumps handelskrigande med Kina, och den tilltagande protektionism som följt Trump i spåren, gör att hela den globala ekonomin tar stryk. Sverige är som liten exportberoende nation särskilt sårbar.
Symptomatiskt spår Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman i SvD (2/10) att den svenska tillväxten halveras till 0,8 procent nästa år. Hennes kollega på Nordbanken, Annika Winsth, menar i samma artikel att såväl regering som riksbank tycks befinna sig i ett slags skönmålande förnekelsetillstånd över situationen. Hon säger: ”Folk har inte velat ta till sig hur svagt det är på hemmaplan. Att det har vänt”.
Det är oktober och det mörknar. Om makthavarna i statens topp trots det vägrar bryta upp från sommarvistet och acceptera höstens ankomst, blir deras beredskap att tackla vinterns bistra utmaningar tyvärr därefter.