Jag beundrar Greta Thunbergs engagemang i klimatfrågan, men hon hade fel i sitt tal i FN. Vuxna människor behöver prata om pengar. Det behövs rejäla investeringar om vi ska kunna få ett renare energisystem, och högre tillväxt om tillvaron ska vara dräglig för alla människor som växer upp på denna planet.
Att hålla dessa två tankar i huvudet är inte lätt, och jag mötte kritik när jag förfäktade uppfattningen i SVT:s debattprogram Opinion live häromkvällen.
Där stod Göran Greider och orerade om att vi i den rika världen kan leva på mycket mindre än idag, och att han kunde leverera en plan för hur det skulle ske. Sverige hade tillräckligt välstånd på 1970-talet, menade Greider. Han fick stort bifall. Det är lätt att säga att pengar inte är det viktigaste, även om få skulle bli glada om de vid månadens slut fick en kram istället för en löneinsättning på kontot.
Nästa debatt i samma tv-program handlade om förlossningsvården. Förvånande nog var det ingen i den debatten som tyckte att vården hade för hög materiell standard, med för mycket avlönad personal och för avancerad teknisk utrustning. Det var tvärtom. Alla ville ha mer resurser, valmöjligheter och personal.
Debatten illustrerade hur det ser ut också i politiska församlingar. Världens ledare kan samlas och enas om stora och viktiga mål. Det gör de närapå varje vecka i FN. En vecka är det klimatet. Nästa vecka är det något annat.
Nästa vecka är Göran Greider i ett annat debattprogram och han kommer då, tillväxtkritiken till trots, garanterat att vara för högre löner, mer välfärd och glass åt barnen. Socialister kan alltid lova allt åt alla, för de tror att de alltid kan gräva ännu djupare i andras fickor. De tänker precis som människorna som tror att klimatfrågan kan lösas genom att alla andra gör mer.
Men alla resurser måste skapas, och de skapas bäst om människor är fria att skapa dem. Folk tänker nytt och hittar effektivare produktionssätt på premissen att de faktiskt får något för besväret så att de kan leva ett gott liv, vilket också är rättvist. Under sådana villkor är människor kreativa, drivna och villiga till anpassning – precis vad som behövs om vi ska ha någon chans att fasa ut utsläppen från fossila bränslen och ersätta dem med någonting renare och bättre.
Vill man däremot styra hela samhället längs en planerad väg mot ökad fattigdom kommer det att gå trögt och långsamt, därför att ingen egentligen vill dit. Och trögt och långsamt är inget vi har råd med i klimatsammanhang.