Den 27 januari var den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Datumet är fastställt efter det datum 1945 då koncentrations- och dödslägret Auschwitz-Birkenau befriades.

Minnet av Förintelsen har med allt rätt uppmärksammat att även andra grupper än judar förföljdes. Homosexuella män ansågs vara sjuka och skulle omskolas men dog ofta i processen. Dessutom fängslades och mördades romer, socialister, Jehovas vittnen och prostituerade. I koncentrationsläger markerades fångarnas kläder med trianglar i olika färger som beskrev vilka de var.

Problemet är dock att minnesdagar har blivit något slags försök till att skapa rättvisa i utsatthet och lidande. Olika grupper pekar först på sin utsatthet och sedan på Förintelsen. Varje minoritet ska också få plats i varje tal om Förintelsen. Alla var eller är utsatta och ska vara med.

Det som hände då händer nu och så vidare. Det i sig leder till att förståelsen för hur Förintelsen blev möjlig försvinner i ett brus av anspråk på utsatthet som drar bort fokus från det centrala problemet.

Förintelsen möjliggjordes inte för att det påstods att homosexuella män var sjuka eller att romer skulle vara underlägsna och därför måste mördas. Förintelsen kunde lanseras som idé till Europas länder för att nazisterna påstod sig bekämpa en farlig judisk världskonspiration som degenererade och förstörde världen. Det var den judiska makten som skulle bekämpas och besegras.

Därmed skulle den förpassas från jordens yta så att en annan makt som istället såg till folkets bästa kunde ta över världen och rengöra den från judiskt inflytande.

Hade Hitler argumenterat för att just homosexuella män eller romer måste förgöras för att befria världen från ondska hade sannolikt Förintelsen aldrig blivit den globala katastrof som den så småningom blev.

I berättelsen om den judiska världskonspirationen skapas ett förakt mot judar på grund av deras påstådda makt. Judar påstås var ett hot. Romer föraktades för sin påstådda sociala missanpassning. Homosexuella män påstods vara sjuka men med förutsättningar omskolas. Judar däremot påstods vara mäktiga.

Deras makt påstods upprätthållas för att judar skapade konflikter vilka de sedan underhöll för egen vinnings skull. Judar var orsaken till att den ”rena rasen” inte kunde inta sitt naturliga världsherravälde. Kampen mot judarna var en kamp om att återställa världsordningen så som den egentligen var tänkt att vara.

Homosexuella män, romer eller andra åkte med i processen. Judar skulle bort från jordens yta. Andra följde med som en del i vad som uppfattades som ett allmänt renhållningsarbete.

Det som gjorde att världen mer eller mindre aktivt deltog i att samla judar till läger för att utrotas var att den antisemitiska myten om ett judiskt världsherravälde som hotade hela världen, accepterades av för många. Det var alltså inte frågan om vilken rasism som helst.

De som verkligen vill bekämpa rasism i dess olika former bör därför enas kring att bekämpa den antisemitiska myten om judisk makt och judiskt världsherravälde. Historien visar nämligen att det på sikt även skyddar andra minoriteter från rasistiska övergrepp.