Den 3 januari skrev tidningen Dagen att Mariam-moskén i Köpenhamn är den första kvinnomoskén i Skandinavien som dessutom startat en imamutbildning för kvinnor. Hittills har åtta kvinnor anmält sig till den första utbildningen.

Frågorna är varför det är viktigt och varför något sådan inte förekommer i Sverige, som trots allt gör anspråk på att vara världsledande i jämställdhetsfrågor?

Mötet med det sekulära demokratiska Europa har tvingat in muslimer i en minoritetsställning som leder till reflektion över vad islam betyder för dem. Frågor som tidigare varit självklara är det inte längre.

Dietlagar, moskébesök och jämställdhet prövas och omvärderas i en ny miljö. Det sker framför allt för att majoriteten lever enligt andra seder och bruk i ett sekulärt, jämställt samhälle där yttrandefrihet råder.

Mötet med nya tankar i ett nytt sammanhang formar olika uttryck för islamisk religiositet både på gott och på ont. De är inte nödvändigtvis överens med varandra men de gestaltar tillsammans en mångfald som så småningom sannolikt kommer utveckla nya islamiska uttryck som skiljer sig från dem vi ser i Mellanöstern eller i Asien.

En rimlig uppfattning är således att islam framtid ligger i Europa. Ett uttryck för den framtiden är Mariam-moskén.

I Sverige har utvecklingen stagnerat och någon större variation kommer inte att synas offentligt på kort sikt. Framför allt beror det på en socialdemokratisk politik som under en längre tid genom finansiering till vissa trossamfund homogeniserat islam i Sverige.

Var det börjar exakt är svårt att veta. Men maj 2006 blev det tydligt att åtminstone Broderskapsrörelsen, sedermera Tro och Solidaritet, ansåg att Muslimska brödraskapets (MB) tolkningen av islam passade Sveriges socialdemokrater bäst.

Broderskapsrörelsens dåvarande internationelle sekreterare Ola Johansson höll fram Said Qutbs bok ”Social rättvisa” i TV-programmet Uppdrag Granskning och hävdade entusiastiskt att i den fanns MB:s ”fina socialpolitiska arv”.

Förmodligen har ingen person betytt mer för MB:s ideologiska utveckling än Said Qutb. Men hans sociala rättvisa är i praktiken en diktatur med brutala dödsstraff för de olydiga. Han uppmanar varje muslim att använda våld för att bekämpa andra åsikter än hans egna och han hatar judar helt ogenerat.

Broderskapsrörelsen lät sig inte påverkas av vad som uppenbarligen ansågs vara petitesser. Istället bedömdes MB-associerade rörelser vara ett uttryck ett modernistiskt islam tillräckligt nära den svenska socialdemokratin för att med statliga medel, så småningom kunna pacificeras och anpassas till svenska förhållanden.

Att en kvinnlig imamutbildning därmed sköts på obestämd framtid torde vara uppenbart. Men framför allt kan finansieringen anses ha gett viss tolkning av islam företräde framför andra, vilket ströp utvecklingsmöjligheterna för islam i Sverige.