Det brukar vara en fördel om man har erfarenhet av det man uttalar sig om. Men det är fullt möjligt att detta idag är en sanning som inte längre gäller för några av länderna på Balkan. Alltför lätt ställer sig deras historia i vägen för en bedömning av hur framtiden kommer att utformas. Det förflutna tornar upp sig som en blodstänkt mur, krönt med nationalismen alla banér, som fortfarande i denna dag förefaller fladdra i en vind som aldrig mojnar.
Den muntliga berättartraditionen, där mormödrarnas förskräckliga berättelser skrämmer de små barnen, har länge präglat en historiesyn som frossar i den egna nationens uppoffringar, hjältemod och de oupphörliga oförätter man drabbats av. Allt det till vilket de balkanska krigen på nittiotalet fogade ytterligare några årsringar av lidande och död.
Sant är också att man kan uppleva sig som hjälplös inför den djupa korruption som präglar alla stater på Balkan och där de tre senast anslutna EU-länderna Bulgarien, Rumänien och även Kroatien sannerligen inte är fläckfria.
Men stannar man upp ett ögonblick och fångar in det som verkligen sker idag, tar en titt på de förändringar som pågår, så inser man att historien inte längre är en säker bedömningsgrund. Mormödrarna har tappat sina lyssnare. Den värld som unga serber idag blir delaktiga av är i hög grad digital och skiljer sig inte på ett avgörande sätt från den som delas av ungdomar inom EU eller i övrigt på jorden.
Då kan man förstås invända att nätet är ett nästan oöverträffat medium för att torgföra hat, lögner och allsköns förfärliga konspirationsteorier. Den serbiske presidenten Miloševićs väg till makten via massmöten med hundratusen människor är idag utskåpade och omoderna jämfört med de sociala mediernas genomslagskraft.
Men ändå är det förhoppningsfullt att unga serber, makedonier, montenegriner och bosnier av alla de slag lever i en värld som är gränslös i bokstavlig bemärkelse. De kommer högst sannolikt att kräva politiskt medinflytande och förändra länderna i grunden. Att Balkan inlemmas i EU är därför på sikt en nödvändighet och omöjligt att blockera.
Men det kommer inte att ske i morgon, därför att EU inte är berett att ta det steget, mindre idag än för bara några år sedan. Bekymren med att internt försvara EU:s grundläggande värderingar, problemen med Brexit och dess långtgående följdverkningar som ingen idag kan överblicka fyller agendan i Bryssel. Unionen orkar inte alls med att ansluta nya medlemsländer. I dagarna har dessutom en ny kommission trätt till och den behöver under rådande omständigheter troligen en lång startsträcka.
Dessutom är det långt ifrån säkert att den nya kommissionen kan hävda sin position som unionens maktcentrum. De skilda nationernas inflytande ökar sannolikt och det är då en ogynnsam utveckling för de balkanska länderna.
Under många år framåt kommer detta att ge Ryssland ett spelutrymme på Balkan, som landet nu utnyttjar. Men den ekonomiska verklighetens tyngd blir avgörande. Att luta sig mot Ryssland, med en BNP ungefär som Italiens, är inget val för länderna på Balkan. Steg för steg kommer de att inlemmas i unionens marknad, anpassa sig och till slut vara verkliga kandidater för ett medlemskap.