Konflikter kan vara nyttiga. Ibland leder de till att frågor får en väl grundad lösning, stundtals att man känner en fruktansvärd frustration. Ett exempel på det senare är för mig debatten om hårdare tag mot grov organiserad brottslighet.
Många upplever måhända att politiker tävlar om att föreslå alltmer drakoniska ingrepp. Bara som ett axplock kan nämnas förslag som visitationszoner där polisen får visitera folk utan explicit brottsmisstanke, användande av anonyma vittnen, skärpt kameraövervakning, kameror med ansiktsigenkänning, brottsprovokation, och omvänd bevisbörda.
Motreaktionerna från främst brottsmålsjurister har kommit som ett brev på posten. Det går inte menar man. Det strider mot demokratiska grundprinciper. Och då måste jag resa ragg. Som Rikspolischef föreslog jag redan på 1980-talet att frågan att under vissa omständigheter kunna använda anonyma vittnen borde prövas.
Demokratier som USA och Storbritannien har under långa tider använt dessa instrument utan att anklagas för att vara odemokratiska. Detsamma gäller omvänd bevisbörda i vissa fall – något vi redan infört när det gäller vissa ekobrott. Skillnaden mellan bevisprovokation (laglig i Sverige) och brottsprovokation (olaglig) är stundtals hårfin.
En sund debatt om lag och ordning är viktigt i ett demokratiskt samhälle. Jag tror inte att den nuvarande politiska inriktningen i frågor om brott och straff kan komma att leda till skadliga och nära nog oåterkalleliga effekter på rättssystemet i stort.
Det talas ibland om en så kallad juridifiering av samhället. Att domstolar avgör intressekonflikter i allt högre utsträckning i stället för valda politiska församlingar. Till en viss del är detta något positivt. Människor har rättigheter som kan hävdas även mot en majoritet. Men jag undrar likväl om vi håller på att passera en gräns.
Idag kan man se att nuvarande system inte klarar att freda samhället från grov kriminalitet. Att i det läget med juridisk eldgivning skjuta ned alla förslag till reformerad lagstiftning om de råkar ligga utanför den parlamentariska samsynen kan förefalla något överilat. Men lagar stiftas av människor.
Det är som vi ibland glömmer att politikens verksamhetsidé är att ändra lagar. Många rättsprinciper är synnerligen goda. Men ny och hotande brottslighet kan kräva en förutsättningslös granskning av gällande lagar. Eller för att citera en tänkvärd devis jag nyligen såg på pränt: Viktiga principer är lagfästa för att de är heliga, inte heliga för att de är lagfästa!