Världen förändras nu i snabb takt. Undantagstillstånd, utegångsförbud och statliga krispaket av aldrig tidigare skådat slag sköljer över världen. Mycket av det som görs är tyvärr nödvändigt för att bekämpa pandemin. Men mycket kan bli svårt att rulla tillbaka. Det är symptomatiskt att politiska partier i mångt och mycket föreslår samma åtgärder som de föreslog innan krisen, men nu med motivering att de kommer lösa just det här problemet.
Ett exempel är att apoteksreformen nu kritiseras utan sans och vett. Att reformen inte förutsåg behovet av beredskapslager är både häpnadsväckande och svårförklarligt. Men innan Sverige avreglerade apoteksmarknaden var det bara vi, Nordkorea och Kuba som hade apoteksmonopol. Vill vi verkligen gå tillbaka till tiden då en febersjuk inte kunde köpa värktabletter efter klockan 17? Knappast. Det finns betydligt fler apotek idag än innan reformen och fler har kortare väg till närmsta apotek. Reformen är en succé. Ändå kritiseras avregleringen utan hejd.
Nå, kritiken mot apoteksreformen är en västanfläkt jämfört med vad som sker i andra länder. I Ungern har Viktor Orban börjat styra med dekret. Redan innan detta skedde hade ett forskningsinstitut förklarat att Ungern inte längre är en demokrati. EU är för upptaget med att krishantera corona för att kunna göra vad de borde: Lägga all kraft på att återupprätta demokratin i Ungern, eller utesluta landet ur unionen.
Samtidigt som detta sker får människor världen över veta vad en värld utan globalisering innebär: En ekonomi i fritt fall, arbetslöshet och instängdhet. Men detta har knappast inneburit att de som brukar förklara nyliberalismen död insett att en öppen, fri och ekonomiskt sammanbunden värld trots allt är att föredra. Nej, de maler på som vanligt, helt utan krisinsikt. Katastrofåtgärderna riskerar därmed att bli permanenta, inskränkningarna fler eftersom ingen ifrågasätter dem i rådande läge. Konflikten mellan USA och Kina har fått ytterligare en dimension som riskerar att fördjupa den ytterligare.
Det finns en parallell till hur världen såg ut innan första världskriget bröt ut. Symptomatiskt nog spred sig också pandemin spanska sjukan i dess slutskede. De femtio år som föregick kriget hade präglats av öppenhet och globalisering. Ingen behövde pass för att resa genom Europa. Ekonomierna växte. Men allt stoppades i en 30 år lång katastrof med världskrig, pandemier och ekonomiska krascher. Perioden som föregick första världskriget är kanske bäst beskriven i Stefan Zweigs ”Världen av igår”. I tider av karantän är den värd att både läsa och lära sig något ifrån.