Denna vecka pågår det så kallade högnivåsegmentet av Världshälsoförsamlingen här i Geneve. Det är WHO (FN:s världshälsoorganisation) som samlar hälso- och sjukvårdsministrar, diplomater, byråkrater, innovatörer och inspiratörer för att diskutera ökad hälsa i världen.

Få politikområden har samma bredd som hälsa, det börjar och slutar hos den enskilde individen men påverkar familjer, samhällen, ekonomier, global utveckling och säkerhet. Tillgång till hälsa förutsätter väl fungerande hälso- och sjukvårdssystem samt hållbar finansiering inom forskning, läkemedelsmarknader och biståndsorganisationer men också kunskap och rättigheter.

Här presenteras innovationer som kan revolutionera sjukvården och öka tillgängligheten för världens ökande befolkning, med fler unga men också alltfler som lever längre. Frågor kring föroreningar, brist på rent vatten och trafiksäkerhet blandas med nödvändiga diskussioner om människor som utestängs från hälsosystem på grund av okunskap, diskriminering och ibland som del i förtryck av minoriteter.

Kvinnors rättigheter och särskilda hälsobehov, även inom läkemedelsutveckling och finansiering är andra angelägna teman.

Det övergripande budskapet är Universal Health Coverage (”tillgängliggör sjukvård för alla”) vilket är ett led i de globala utvecklingsmålen. En hållbar global och lokal utveckling är inte möjlig om inte allt fler får tillgång till kvalitativ sjuk- och hälsovård. Detta är även en debatt i Sverige, och Östergötland, som ofta handlar om tillgänglighet, effektivitet och organisation.

I andra länder saknar många arbetslösa, migranter och låginkomstagare resurser för att komma in i sjukvårdssystemen. Minst hälften av världens befolkning saknar tillgång till grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster. När människor drabbas av ohälsa påverkar det individen och familjens ekonomi.

Man beräknar att omkring 100 miljoner människor faller in i extrem fattigdom (definieras som lever på 1,90 USD eller mindre per dag) pga sjukvårdskostnader. Tillgång till sjukvård är fortfarande en utopi för många som lever i fattigdom och utanförskap.

Ibland startar det med ens allra närmaste, att förhindra exempelvis våld och smittsamma sjukdomar handlar även om makt, kunskap och respekt och måste vara del i en analys om tillgång till hälsa.

Veckan här började i hälsans tecken och uppmärksammade vikten av hälsosamma liv. Vad vi själva kan göra för att må bättre och förebygga ohälsa genom vad vi äter och dricker, motionerar, sover och umgås.

De sociala aspekterna av hälsa och välbefinnande, att ha arbete, god miljö, vänner och kärlek blir alltmer centralt – inte minst för att undvika mental ohälsa.

Politiker och beslutsfattare kan göra mer för att låta hälsa bli en prioritet för bättre sjukvård för dem som verkligen behöver den. Kampen mot droger är central, och har en viktig roll liksom tillgången till vacciner, antibiotika och rent vatten.

Men även arbetsgivare bör tänka mer kring investeringar i hälsa. Tillsammans med många kollegor här i FN gick jag en marsch med Kenyas presidentfru och ledaren för WHO, Dr Tedros. Att gå, jogga, röra på sig, gärna tillsammans och se till att våra arbetsplatser också uppmuntrar till att förebygga ohälsa är något som måste få ökad genomslag.

Hur vi kommer till arbetet, om tillräcklig återhämtning uppmuntras, att motion och hälsosam mat gynnas borde alltmer uppmuntras av ansvarsfulla organisationer och arbetsplatser bidragande till minskade sjuktal och ökad produktivitet.

Självklart måste FN ta sitt ansvar för grundstenarna till allas hälsa. På temat ”walk the talk” visar vi också inåt bredden och vikten av det livsviktiga begreppet hälsa.