En gång var Centern borgerlighetens ledande parti. Det var länge sedan. Efter Thorbjörn Fälldins glansdagar på 70-talet har kräftgången varit obönhörlig. Trendmässigt kan sympatiflykten förklaras av att Centern gick vilse i ett fundamentalistiskt kärnkraftsmotstånd och fick bära huvudansvaret för de kaotiska borgerliga regeringsåren 1976-82. Förtroendet som det främsta alternativet för allmänborgerliga väljare förlorades till Moderaterna, som var skickligast på att fånga upp och formulera kritiken mot det socialdemokratiskt präglade samhällsbygget när 80-talets marknadsliberala vindar svepte in i folkhemmet.

Samtidigt gjorde den fortsatt starka urbaniseringen att Centerns gamla väljarbas på landsbygden vittrade bort. Till detta kommer den svåra konkurrensen med FP, och senare även KD, om positionen som mittenparti. Med de nuvarande Moderaternas och Socialdemokraternas väljarmaximerande böjelser har dessutom den klassiska mitten klämts ihop mellan Reinfeldts och Löfvens sköldar.

Dock fanns en spännande möjlighet att Centern åter skulle segla upp som borgerlighetens ledande parti. Inte i antalet väljare räknat. Utan i den viktiga egenskapen av idémässig förnyare och inspirerande visionär, som utmanar invanda tankestrukturer och visar vägen mot ett frihetligare Sverige. Det hade också kunnat ge partiet en ny väljarbas genom att locka till sig moderna, liberalt sinnade grupper i storstadsregionerna. De statskritiska och individorienterade ansatserna i förslaget till nytt idéprogram som Centern nyligen presenterade var därvidlag helt riktiga.

Felet var att programmet kommunicerades uselt. Kontroversiella och i sammanhanget aparta frågor som månggifte och avskaffad arvsrätt blåstes skadeglatt upp av motståndare i den offentliga debatten. Hela idépaketet fick tyvärr ett löjets skimmer över sig. Partiets trovärdighet naggades allvarligt i kanten. Därtill hade Annie Lööf gjort ett dåligt förberedande arbete ute i Centerdistrikten.

Lokalföreningarnas medlemmar och funktionärer hängde inte med i svängarna, tydligast märkbart i Östergötland. Här höjde traditionalisterna upprorsfanan som samlade de interna kritikerna, vilket nu lett till att idéprogrammet kraftigt vattnats ur. I den reviderade versionen, framlagd av Annie Lööf på en presskonferens i går, har exempelvis tankegångarna om platt skatt försvunnit. Istället återfinns bara en blek vision om att skatteskalan ska "göras mindre brant". Systemkritiken mot staten har tonats ned rejält. Positivt är dock att Centern behållit idén om öppna gränser för migration. Men frågan är om det principförslaget överlever extrastämman i mars.

Dessvärre undgår man inte intrycket att Centern missat den lovande chansen att både själv ömsa skinn och bidra till att ge svensk partipolitik en välbehövlig vitalisering.